Göteborgsposten – 3 februari 1874, sida 2

som sade att ni ej har några vänner i London — för att stanna borta hela natten och ej komma tillbaka förrän så här sent på morgonen. Och den omständigheten, att ni tog med er kappsäcken, utvisar, att er bortgång var förut påtänkt. Jag förmodade, att som den tid ni betalat för er här var ute, ni hade skaffat er annan bostad, kanhända eller — att ni ej var hvad ni synes vera. Har ni ej fått annan bostad? — Nej, min fru; jag har ingen annan tillflgkt än denna. — Men ni kan förklara er bortovaro i natt eller hur? Bernice tvekade. Qvinnans myndiga sätt väckte hennes oppositionsanda, och det låg en anstrykning af högdragenhet i hennes sätt, då hon lugut svarade: — Jag for neråt landet i går qväll och har helt nyss kommit tillbaka. — Ni for för att besöka några vänner? — Nej, nej; jag har inga vänner dor. — For ni dit för att söka en plats? — Nej; jag hade göromål, sade Bernice. — Göromål! Hvad slags göromål kan ni ba på landet? frågade mrs Sharp misstroget. — Jag vägrar att besvara denna fråga, min fru. Säåkerligen kan ni ej fordra att få kännedom om alla mina enskilda angelägenheter, sade Bernice med blossande ansigte. Ni anförtror ej mig alla era angelägonheter, mrs Sharp, och ni ka. väl ej heller vänta att få lära känna alla mina. — Jag är ingen ung flicka utan rekommendationeroch som behöfver söka mig husrum, miss, sade värdinnan. Jag är en respektabel qvinna, och jag kan bevisa det. Kommer ni tillbaka i förhoppning att få stanna här i mitt hus? — Jo, min fru, jag — j