Göteborgsposten – 3 februari 1874, sida 1

dröjsmål, reste hon sig sakta och nalkades den privata trappa, som ledde ner till ingången från trådgården. Denna baktrappa hade mycket begagnats af Bernice, under den tid hon varit herrskarinna på Chetwynd Park; men den begagnades ej af tjenarne, som hade sina egna, särskilda trappgångar. Bernice hyste derföre ingen fruktan att möta någon på denna trappa. Hon stod ett ögonblick tvekande vid det öfversta trappsteget. Allt var tyst nerunder. Hon visste, att Chetwynd var i sina rum, och hon trodde att Monk och Ragee äfven måste ha dragit sig tillbaka till sina rum. Hon andades mer fritt nu och började mycket långssmt nerstigandet. Trappan omslöts på båda sidor af väggarne. Bernice hade hunnit halfvägs utför trappan i mörkret, hållande ena handen mot väggen, då dörren vid trappans fot öppnades och den gamla hinduqvinnan Ragee inträdde med ett ljus lyftadt öfver hufvudet och började stiga uppför trappan. Här fanns ingen vänlig nisch att dölja sig i. Hade Bernice dragit sig tillbaka, skulle ljudet deraf ba väckt hinduqvinnans uppmärksamhet och påskyndat upptäckt. Den unga marquisionan tryckte sig intill muren, oförmögen både att röra sig framåt och tillbaka, orörlig som en bildstod. Allt närmare kom den gamla qvinnan med sitt turbanbeklädda hufvud böjdt och ansigtet i skuggan. Bernice kände en rent panisk förskräckelse. Hennes ögon stirrade vildt mot den sig allt mer närmande gamla qvinnan. ÅÅd Då hinduqvinnan hunnit till midten af trappan, träffade hennes blick plötsligt marquisinnans fot, till hälften dold af den grå kjolen. Hon stannade och såg upp. Hinduqvinnans små svarta ögon blixtrade till, då hon kände igen unga lady Chetwynd. Den bruna handen, som höll ljuset uppöfver hufvudet, darrade och ljuslågan fladd