Göteborgsposten – 29 januari 1874, sida 1

skepliga fruktan förorsakade henne utan att yttra ott ord derom, fastän hennes naturliga öppenhjertighet manade henne att anförtro hela sanningen åt er. chetwynd förblef tyst under några ögonblick. — Hemligheten skall svart bli löst, yttrade han derefter med tilltagande lugn. Jag her nu ändtligen fått nägot handgripligt att hålla mig till. Detta spetsfragment utvisar, ett min hemligbetsfulla gäst är lefvande och jag ämnar taga reda på hvem hon är. Jag kommer äfven att behöfva er hjelp, Gilbert. Jag skall telegrafere till London i morgon efter en skicklig polisman. Det blir en hemlighet mellan oss båda, att vi få en polisman i huset. Jag skall ej ens anförtro telegrammet åt en betjent utan beder, att ni tager det till Eastbourne och inlemnor det sjelf. Jag kan ha förtroende till er, Gilbert, men till hvilken onnan som helst ken jag ej hysa förtroende, förrän denna hemlighet blir löst. — Det skall bli mig ett nöje att tjena er, Chetwynd. Befall öfver mig huru ni behagar. För att än bättre dölja mitt ärende för husets folk skall jag gå bort till Chetwynds by och hyra mig ett åkdon der. Lord Chetwynd gillade detta förslag, tog upp sin anteekningsbok och lösref ett blad ur den, hvarpå han skref ett tolegram till en polismästare i London. Han lemnade det åt Monk och uppmanade honom att afsända det så tidigt som möjligt på morgonen samt lomnade kort derefter rummet. — Det är nödvändigare än någonsin, att jag återfinner Bernice, mumlade Monk för sig sjelf. Hon är ej på vinden; säkert har bon begifvit sig härifrån. Jag måste afsända telegrammet, ty det skulle snart bli upptäckt om jag uraktläte det, Till hvad pris som helst måste jag undvika alla misstankar. Jag skulle vilja gifva tio år af mitt lif för att veta hvar Bernico är nu. i Ur stånd att sofra gick han ånyo upp på vinden, men fann ingen. Kort efter daggspningen trädde han in