Göteborgsposten – 28 januari 1874, sida 1

— Hemligheton blir allt mera dutransaklig, fortfor hav. Hon må vara hvem som helst, men hur kommer det sig, att hon hade dessa spetsar, som jag så väl minnas? — Chetwynd, yttrade Monk långsamt, jag tror, att ni är utsatt för någon listig bedragerska, en qvinna som begagnar sig af sin likhet med Bernice. Lugna er; försök att med mera sans öfvertänka saken. Bernice är död, så att hon kan det ej vara som kommer och uppenbarar Big för er. Om det ej är en vålnad, så måste det vara, som jag sagt, en bedragerska. — Men ett sådant ansigte kan ej en bedragerska ha — — Kanske att det var en masque. Låtom oss åter börja efterspaningen, men mycket lugnt, så att tjenarne ej kunna misstänka hvad vi göra. Om ni söker i parken, skall jag söka på kullarne och vid stranden? Blir ej det lämpligt? Marquisen samtyckte, stoppade spetsbiten i sin ficka och gick ut med ett förvirradt och dystert utseende. Hemligheten hade verkligen blifvit ännu besynnerligare, ännu oförklarligare. Han begaf sig ut i parken och började genomleta den. Monk: dröjde ej qvar för att tala med sin syster. Äfven han gick ut ur huset, men begaf sig ej till stranden, såsom han sagt. Han gick deremot till ingången från trädgården och begaf sig upp på vinden, såsom Ragee gjort före honom. — Jag skall finna henne der, tänkte han. Hon har gått upp för att byta om kladning. Träffar jag na en gång väl på henne, skall hon ej vidare komma undan mig. XLII. Gilborf Monk gick från den ena delen af vinden till den andra utan att finns Bernice. Han gick från rum till rum, från afsats till afeats och sökte i alla vinklar och