Göteborgsposten – 23 januari 1874, sida 2

uf parlamentsakten rörande pantlänare af den 10 ug. 1872, så finna vi straxt, att de äro af den närsångna och genomgripande art, att de väl i det närnaste omöjliggöra ockret och bedrågeriet, samt 410 hr ds svåra att, som man säger, kringgå; och så ör det vara. Ioga halfmesyrer duga här. Särskilt vilja vi fästa uppmärksamheten på ett par föreskrifter, som vi anse vigtiga, förutan den sjelfklara räntans fixering: Dessa äro först den, som tillerkänner den läntagande rätt att inom 3 år etter pantens försäljning på auktion få inspektera Pn bok och zuktionsprotokollet samt erålla det vid försäljningen möjligen blifna öfverskott. För det andra den, som förbjuder pantlånare att beläna af annan pantlånipgsanstalt uigifven pantsedel. I begge dessa afseenden bedrifves nu af pantläneockrarne det gröfsta oskick. Ty icke nog med att den stackars enfaldige eller tanklöse låntagarea nu ofta får betala 100 å 200 procent å länebeloppet, om han slutligen löser panten. Löser han den ej, så säljer ofta ockraren den till dubbla lånebeloppet och räntan och gör sig sålunda åter en oskälig vinst. Lagbinder man nu denna rörelse, så gör man, efter vårt förmenande, icke allenast den omyndiga hop, som plundras af den enskilte pantlånaren, en ovärderlig tjenst, utan man gör rörelsens utöfvande möjlig för om sin heder och sitt goda namn och wkte måne personer, som då icke skola tveka att egna både arbete och kapital åt densamma. Härvid är dock att iakttaga, att räntan icke sättes så lågt, att den helt och hållet afskräcker den enskilta, hederliga företagsamheten. 36 å 40 Å synes oss som en för våra svenska förhållanden lagom afpassad procent. Den engelska förordningen har som bekant 25 f. Vi tvifla högeligen på att några tillräckliga skål kunna förebringas emot utfärdandet af en förordniug i nu afsedda syftemäl, ty en sådan kan omöjligen, synes det oss, verka i ringaste mån hindrande på samhällets sanna frihet och sunda utveckling. Ty när en viss maximisumma fastställes, äfven för hvilken förordniugen icke eger någon tillämpning, t. ex. 50 rdr, så har man dermed förhindrat all kollision med rent kommersiella angelägenheter och begränsat densamma till det samhållslager man afser att skydda. Vi skulle derföre vilja vördsamt fästa vår stads representanters vid riksdagen uppmärksamhet på denna angelägenhet och bedja dem göra allt hvad de kunna för densammas lyckliga ordnande. , nin3—::: NE rr