Göteborgsposten – 20 januari 1874, sida 1

———— —— innan ni kom in, som gaf mig anledning till eftertanka. Jag är mycket okunnig om verlden, men säkert kan ni ej ha låtit mig göra något, som ej varit rätt och psssande. Hon nämnde huru god ni varit mot mig, och med hvilken gronnlagenhet ni bevarat mitt goda namn under min vistelse på Mawr Castle genom att sjelf hålla er derifrån. I er grannlagenhet och vördnad: för mig har ni således låtit er sjelf vara beröfvad ett hem. Och hon påminte mig derjemte om, att jag ej har något verkligt anspråk på er, och att ni under hela året arbetat sträfsamt i London för att förtjena så mycket penningar, att ni kunde underhålla mig i lyx. Gilbert, om det ej vore för Roys skull, vet jag, att jag skulle älska er så som ni önskar, Aldrig har det funnits en sannare vän, än ni varit för mig. Som jag aldrig på något sätt kan återgälda er godhet mot mig, måste jag upphöra att vara en börda för er. Jag är blett aderton år gammal och kan lefva, till dess jag blir åttio, Jag måste försörja mig sjelf. Jag skall arbeta för att lifnära mig. — Ni som är blott ett barn i afseende på verldskännedom! — Det är tid att jag höjer mig öfver den ståndpunkten. Ni har låtit mig få undervisning af en talangfull fransk guvernant, och jag vet mig vara fullt kompetent till att antaga en plats som guvernant. Jag har ej fattat något bestämdt beslut ännu. Jag har uoturligtvis ej kunnat göra det uten att rådfråga er, Gilbert, men jag måste hädanefter sjelf förvärfva mitt uppehälle. — Jag kan aldrig samtycka till det, Bernice — aldrig! Jag bar rätt till att vaka öfver och underhålla det lif jag två: gånger räddat. Bernicess förtviflade ansigle färgades af en djupare rodned. — Det finnes en annan sak. Jag talar ej gerna derom, stammade bon, men mrs Crowl antydde, att menniskorna skulle tänka illa om mig derföre, att jag mottoge