Göteborgsposten – 20 januari 1874, sida 1

A UÖL rl—f C ÄSAAAMM för uppgörande af namnlistor till de förestäende utskottsvalen. Man väger hvarandra. Då Första kammarens första sammanträde, nu för nionde gången, öppnades af samme ålderspresident, frih. Sprengtporten, intogs talmansstolen i Andra kammaren deremot af en ny ålderspresident, den tredje i ordningen sedan 1867, grefve Erik Sparre. Han beredde genast åhörarne en liten öfverraskning, enär han sade sig icke skola öppna kammarens arbeten med något tal — allt talande utan ändamål arsåg han otillåtligt — således sans pbras ville han fullgöra sitt kall. Men derefter antydde han likväl med några fraser sin förhoppning derom, att den vigtigaste fråga, som nu förelåg, skulle i enighet och till landets bästa afgöras, och så tilldelade han i sammanhang dermed en mention honorable både åt regeringen och representationen i afsende på renheten i afeigter hos begge. Hr grefven talade emellertid så diplomatiskt, att det blef follkomligt ofattligt, hvilken fråga han egentligen menade, hvaremot han oförbehållsamt förutsade, att denna riksdag eskulle bli betydelsefull i historien. Då emellertid ingen protokollist vid detta tillfälle fungerade, förstår jag ej, huru hr grefvens tal skall komma historien till godo. Såsom en ingalunda betydelselös företeelse tillåter jag mig framhålla, att då i lördags Andra kammarens valmän skulle tillsätta den nu behöfliga kanslipersonalen, antogs till förste kanslist scke kapt Mankell, utan notarion T. Zellingor. Om så ej skett, hade obestridligen en orättvisa blifvit begången; men kapt. Mankell hade likväl bort kunna påräkna landtmannapartiets inflytelserika protektion. Måhända hyser man dock den förhoppning, att hr Mankell skall blifva invald i Andra kammaren i ledigheten efter afl. häradshöfd. Carln. Innan den stora kampanjen börjar, innan de ordinarie utskotten blifvit tillsatta och motionafloden kommit i gång, kan det vara skäl tillse, huru majoritetens i Andra kammaren farhågorioch förhoppningar titta fram i nämda majoritess härvarande äldre pressorgan. Der har man redan fått veta — det har förnummita heter det, att regeringen håller på ett starkt försvar, d. v. s. att alla landets män, när de hunnit beväringnåldern, skola tolf månader hållas i oafbruten öfning och sedermera åter vissa tider under åtskilliga år, så att de blifva inalles 18 månader under fanorna. Om bärordningen verkligen blir så organiserad, kan ett temligen starkt försvar med tiden åstadkommas; men på vår fredälskande landtmannaflock har naturligtvis redan talet om ett sådant armåorganisationsförslag verkat som en kalldusch, och om det framlägges, så befarar jag, att nämde flocks bevågenhet för krigsministorn plötsligt tager en ände med förskräckelee. Det är till och med: troligt, att samma flock redan vid innev. riksdag skall, i anledning af hvad den förnummit, visa Big vresig mot krigsministern, och ju förnimbarare vresigheten blir i ord och handling, desto säkrare är det, att hvad som förnummits om armsorganisationsförslaget, icke är gripot ur luften. Ötrifvelaktigt är ock, att ett sådant förslag skall ytterst illa upptagas af dem, som hoppats få byta ut indelningsverket mot något ändå billigare och beqvämare försvarsmedel.) Första kammaren har redan, man kan säga förskottsvis, tilldelats första varningsgraden i landtmannaflockens pressorgan. Det heter nemligen, Åatt de missnöjdes antal har vuxit sedan maj månad 1873, och beviset derpå är, att den pluralitet, som i Första kammaren beslöt grundskatternas och indelningeverkots med allt deraf följande otyge upphäfvande, har genom omvalen ökats med sannolikt sju röster. Denna uppgift har doch sannolikt tillkommit mot bättre vetande oct äfven för att Ålura bönderna, om ett sådan uttryck tillåtes mig begagna. Endast elfvs nya val till Första kammaren hafva egt run sedan sista riksdag. Af de sålunda nyvalda om valdes hr Rettig, och han tillhörde icke i fjor der antydda majoriteten. Då den beprisade Ska raborgseliten visserligen så till vida undergåt förändring, att hrr Kuylenstjerna och Sve Andersaon blifvit ersatta af hrr Storckenfel och Wallenins, men då de båda först nämd tillhörde ofta nämda majoritet, kan det ick sägas, att den med deras efterträdare blifvi ökad. Att friherrarne De Geer, Ramel och Pla ten, justitierådet Carleson, bankdirektören Ry din och grosshandlaren Hamberg skulle blifv ) Och möjligen äfven en och annan, som ick tänkt sig ett sådant byte. Red:ns anm.