Göteborgsposten – 17 januari 1874, sida 1

henne att fortsara med sin tjenstgöring i Hötel Dieu, Paris största sjukhus. Det är en född grelvinna de Sgur, dotter till generalen grefve de Sgur, som skrifvit den bekanta Rapoleon I:s och den stora armeens historia, och som dog i fjor. Af hennes bröder är den ene biskop och den andre stor-referendarie i statsrådet: Måhända bar Göteborgspostons utrikesafdelning redan nämnt några ord om en begrafning, som egde rum i förgår, och hvilken, såsom dagens händelse, varit vidlyftigt omtalad i alla de franska tidningarne. Så länge jag varit i Parise, har jag aldrig sett af en sådan anledning så mycket folk församladt, som den dagen, alltifrån kyrkan S:t Sulpice, dör begrafamgen egde rum, ända upp till kyrkogården Pere Lachaiso, der kroppen jordades — en sträcka af öfver en hall svensk mil. Republikens president hade låtit representera sig genom en af sina adjutanter, nationalförsamlingens president och en stor mängd af dess medlemmar voro personligen tillstädes, guvernören öfver Paris med ett betydligt antal otficerare, den största delen af municipalrådet med Selneprefekren i spetsen, erkebiskopen och en annan kardinal, flera andra biekopar, nästan hela presterskapet i hufvudstaden och oräkneliga medborgare af de mest skilda samhällsställningar. Och hvem var det då, som fördes till grasven? Ea fattig skolmästare. Men denne skolmästare var brodren Philip, som hela Frankrike och många andra länder väl kände. till. Han var i lifstiden öfverhufvndet för den stora korporationen de kristna skol-bröderna?, ett samfund som gjort och ännu, gör så oändligt mycket för folkundervisningen. Den verksamhet, som broder Philip under sin långa lifstid — han var några och åttio år gammal och hade i 65 år tillhört sitt brödraskap — har utvecklat, gränsar till det otroliga. Han var författaren till de flesta af de läroböcker, som begagnas för folkundervisningen, han organiserade alltjemt nya skolor och inspekterade oaflåtligt dem, som stodo under honom, på samma gång som han skötte brödernas stora seminarium. Ingen enda af undervisningsministrarne under de sista 40 åren, icke ens sjelfva hr Jules Simon undantagen, underlät att konsultera honom och kalla honom till ledamot at alla komiter, som tid efter annan blifvit nedsatta för (dessa ändamål. När kriget utbröt, organiserade han sina skollärare-dröder till sjukvårdare, och icke ens de argaste radikalerna ba förnekat den utomordentliga hängifvenhet och sjelfuppoffring, som de i denna egenskap ådagalade, hvilket emellertid ieke hindrade, att kommunarderna ville fusiljera brodren Philip, ett öde, som han endast genom en tillfällighet undgick. Han hade af hr Thiers blitvit dekorerad med Hederslegionen, men man hade aldrig sett honom bära stjernan, hvilken kanske också skulle ha tagit sig konstigt ut på den grofva svarta; rocken. Man vet icke ens hvar han gjort af sin dekoration, ty efter hans död fans den icke i hans gömmor. Den måste derföre också saknas på likkistan, en vanlig simpel omålad kista, som stod på, en likvagi af sista klassens tarfliga slag.