Göteborgsposten – 17 januari 1874, sida 1

Göteborg den 17 januari 1874. Teater. Henrik Hertz lyriska dram Kung Renss Dotter rönte vid sitt uppföande härstädes i går afton, för första gången fter flere års hvila, en synnerlig framgång. Jet vackra, poetiskt tänkta och i ett smidigt pråk skrifaa stycket är i och för sig en perla i oförvanskligt värde, och det försätter ovilorligen hvarje åskådare i stämning. Då härtill kommer, såsom det i går var fallet, ett godt, ja, i ordets bemärkelse konstnärligt utörande samt en scenisk anordning, öfver hvilken hvilar en fullt illusorisk fägring, nästan sommarvärme, måste njutningen vara i sann mening af högre värde. M:ll Janssons återgifvande af Jolantha var en verklig och, än mera, förtjent succes. Det fina, liksom i ett poetiskt doft andande väsendet fick en skaldens ide fullt motsvarande framställning. M:ll J:s hela sceniska skaplynne ligger just åt den arten af karakterer, och hennes i den vanliga komedien, med dess snabt skiftande rörelser och deras uttryckande i rösten, något entoniga organ är här särdeles tilltalande i den veka, stundom i mjuk lyrik sig utgjutande dialogen. Hennes åtorgifvande af Jolantha påminte i hög grad om fru Kinmanssons, till hvars glansroller den hört. Afven hr Wagner, Tristan, erinrade om hr Kinmansson, till hvars klangfulla, vackra organ, som hr Wagners ganska mycket närmar sig, man lyssnade med sådant nöje. Hr Pousette återgaf varmt och väl kung Rens, likasom hr Ahlström Jauftred. Hr Hillberg hade i den mohriske läkaren Ebn Jahias roll på visst sätt en debut, hvilken var ganska lycklig. Hr H. har ett vackert och fylligt talorgan, hvilket väl ävnu saknar den böjlighet, som. blott et längre studium kan gifva den, men likväl redan nu bekhagar. — Kortligen, det hela var, hvad vi på goda skäl väntade, en dramatisk företeelse, af hvilken publiken synbarligen njöt. Till efterpjes gafs en ganska putslustig opera buffa De Pratejuka, musiken af Offenbach, libretton omstufvad efter en munter komedi af Cervantes. Musiken är offenbachisk, vare det nog sagdt; genren bar många motståndare, men: den är nu en gång för alla populär, och dess melodier tränga sig i hela sin lätthet oemotståndligt ut öfver vorlden. M:ll Wiborg, Roland, har här tillfälle att som ung man utveckla hela den abandon, friskhet och käckhet, som i dylika roller utmärka henne och gör henne så omtyckt. Hr Sjöbergs vackra röst och goda sångföredrag gjorde sig nu som alltid fördelaktigt gällande; Hrr Carlsson och Ringh voro ganska lustiga figurer. M:ll Andersson torde böra bättre vårda eig om sin maskering för en annan gång; och sru Pouselle. hvars framställning af pratsjukan var ganska komisk, bar en kostym, dyrbar brokig brokadklädning, som skulle onekligen bättre anstått en dame vid hofvet, än en beskedlig borgarehustru i Saragossa, hvilken sjelf springer på torget och gör sina uppköp. Operetten gick i allmänhet ganska bra och rönte en viss framgång. I morgon gifves Tartuffas urbild. Å Mindre Teatern gifves i morgon en dramatisk roprosentagton af hr Holmgren med