salong, der ljus voro tända och en brasa brann, samt drog fram en länstol till kaminen. Bernice satte sig ner, uttröttad och mycket blek. — Miss Gwynn har försträckt sin handled, sade Monk. Ni förstår nog, huru ni skall behandla den, mrs Crowl, utan att tillkalla läkare. I morgon afton skall miss Gwynn kunna afresa till Mawr Castle, och ni skall medfölja snälltåget till London. Ni skall taga in på ett lugnt hotell i hufvudstaden i morgon afton, och påföljande dag fortsätta er resa. Jag skall äfven vara i London i morgon afton — ja för säkerhets skull medfölja samma tåg. Vi träffas på stationen. Farväl. ; Han lutade sig öfver Bernice och kysste henne. Derefter skyndade han ner till åkdonet och for, tillbaka till Chetwynds by. — Jag är ledsen öfver den der spökhistorien, sade han för. sig sjelf med en viss oro. Det var ej bra, att Bernice tog sig för att spela våluad på Chetwynd Park. Jag fruktar, att han kan bli orolig. och företaga en undersökning i lady Chetwynds likkista. Stenarne ligga dock qvar deri. Jag. måste göra grafhvalfvet i ordning för ett möjligt besök af honom, och detta skall ske i natt. Då åkdonet hunnit upp på den kulle, hvarifrån man hade utsigt öfver byn Chetwynd, befallde Monk Flack att stanna. Monk steg ur och yttrade: — Ni kan köra vidare, Flack, och återvända med åkdonet till värdshuset. Jag fortsätter till fots och sträcker ut benen efter åkningen: Ni beböfver ej komma till Chetwynd Park i morgon. Betala i morgon bittida er räkning på värdshuset och begif er till Eastbourne. Ni skall köra miss GWynn och mrs Orovl till stationen i morgon. Jag far till London med samma täg. Han afskedade sin medhielpare med en vink, och vagnen rullade vidare. . Monk giok bustigt ner. för kullen och trädde in i den tysta byn. Han begaf sig in på kyrkogården, smög sig in