Göteborgsposten – 15 januari 1874, sida 1

tiet, och i så fall stå icke de förra i någon tacksamhetsskuld hos detta. Om alla de kunskapsrika män, hvilka icke tillhöra landtmannapartiet, helt enkelt afhålla sig ifrån att ingå i något utskott, utan låta dessa befolkas med landtmannaflockens egna män, så skall det snart visa sig, huru ytterst torftig denna talrika flock är, när verkliga kunskaper och verklig erfarenhet tarfvas. Det är just i torftigheten på detta område, som landtmanvapartiets svaghet visar sig. Det är äfven derföre, som landtmannapartiet — likvisst med biträde från Första kammaren — visserligen kan åstadkomma ministerkriser, men utan att inom sig producera ens en enda minister-uppsättning. Bet är vidare äfven derföre, som ännu i denna stund, efter träget idkad experimentalpolitik vid sju riksdagar efter det nya representationssättets införande, hvarken grefve Arv. Posse, frih. John Ericson, hr Emil Key, eller hvad dessa heloch halfförare för resten heta, befinna sig på lika stort, om ej större afstånd från taburetterna, som de befunnos d. 15 januari 1867. Det är nemligen numera icke nog att tillhöra eller gå före ett parti, icke heller nog att af detta drifvas fram med vulkan-olja och att medverka till voteringssegrar, för att blifva minister; man reflekterar allt mera till, huru ett parti är beskaffadt, hvad det för i skölden och inombords samt af: hvilka-personer ett parti består, om ur det några statsråd skola utväljas. Och finns väl någon enda, som dristar påstå, att landtmannapartiet varit eller är en ackrediterad bildningsanstalt för blifvande-ministrar ? I detta hänseende befinner sig vår landtmannaflock i samma bedröfliga ställning, som danska solkethingets förenade verster och norska storthingets majoritet. Det är dock icke vidare mödan värdt att fästa sig vid det förlidna årets riksdagspartier, då en ny riksdag snart sammanträder. För den säges majoritetens i Andra kammaren operationsplan, eller repertoir, redan vara uppgjord, och åtskilliga politiska dynamitpatroner äro tillredda. Det är en egenhet hos nämde. majoritet, genom hvilken den bestämdt skiljer sig från alla andra partier; den omtalar alltid med mycket buller långt på förhand hvad den skall vorkställa. Förarne äro i detta fall mest frispråkiga. Måhända äro de det under den förhoppning, att alla som stå utanför riksdagen och således icke närmare känna till. interiörerna, skola bibringas den föreställningen, att Åförarne ega ett så ofantligt inflytande och att de Lväro herrar öfver eituationen. Men om de så vore, borde de ju inse, att numera falla inga fästningar endast för trumpetstötar. Sådana med mycket grofva läten, har det blifvit sagdt, skola uppstämmas i anledning af norska ståthållarefrägan och lotsfrågan. Men om så skall ske, kan ju ej nu med dbestämdhet sägas. Såsom alldeles gifvet måste dock antagas, att väldiga trumpetstötar skola prodnceras under tiden mellan d. 15 januari och 15 maj innev. år, ty landtmannapartiet med dess filial i Förstå kammaren får icke i framåtskridande gå tillhaka. I alla händelser kan antagas, att under nu antydda period: äro basunerna oanvändbara, emedan armåorganisationsförslaget hvilar i bästa saders famn.