Göteborgsposten – 15 januari 1874, sida 1

15 rår, år 8 rdr, qvartal 4 rdr, månad 1 srdr 50 öre lösmummer: 10 öre exemplaret. . derhän, att på städerna och industrien öfverslytta en stor del af de bördor, som nu hvila på jordbruket. Centern borde således i regeln bestå af stadsrepresentanterna, och så var ock förhållandet; men i stället för att framlägga ett bestämdt program gent emot landtmannapartiets oberättigade fordringar, producerades en handling, som icke vittnade om mod, icke ens om bekantskap med:den verkliga situationens betydelse, utan ett bemedlingsförslag, som naturligtvis icke alls inverkade på Andra kammarens majoritet, och likvisst var det förhållandet, att centern, rätt organiserad, kunnat bestå af kammarens mest kunskapsrika och i det allmänna mest aktade ledamöter. Men ödet fogade så, att de, som gjorde sig till centorns ledare, icke alls voro ett sådant kall vuxna, och så producerades ett program, af hvilket framgick, att de vapen, som centern ernade använda, visst icke skulle såra landtmannapartiet. Man kan knappast tänka sig ett olämpligare förfaringssätt af ledarne för ett parti, hvars mission just det skulle vara att åtminstone söka. stäfja landtmannapartiets vilda framfart, än det, som redan vid riksdagens början visade sig. Då grundskattefrågan i motionsväg åter framkom, uppträdde genast d:r Dickson och redogjorde öppet för sin ställning till densamma; . men långt ifrån att understödja honom, talade centermännen Carln, Sparre och von Schoultz fullkomligt till landtmannapartiets behag. Det blef derigenom uppenbart, att sistnämnda parti in: tet hade att frukta af centern. Den lät också icke derföre såsom parti på länge afhöra sig; men så skulle atatsutskottets stora kopuleringsarbete skåda dagen i riksdagens. elfte timma. Sammanslagningen af grundskatter och indelningsverk, för att få begge afekrifoa, hade af statsutskottets majoritet törordats, rättare sagdt absolut fordrats; vilkoren i öfrigt voro i god tid före betänkandets utdelning redan kända. Om centern då fattat sin ställning, den att göra motstånd mot landtmannapartiets anlopp på statsinkomsterna, så skulle den bekämpat detta, ehuru det kunde förutses, att sistnämnda parti skulle vinna den numeriska segerniden slutliga voteringen; men en sådan seger hade dock ingalunda för centern inneburit ett moraliskt nederlag. I stältet för en frimodig strid, om än: för en förlorad sak, inlät sig centern deremot på en underhandling och framkom med ett såsom räknestycke utmärkt väl uppgjordt förelag, buru grundskatterna genom periodiskt skeende nedsättningar skulle afskrifvas och slutligen upphöra. Dermed var i alla fall gärdet uppgifvet, eller just det, som landtmannapartiet eftersträfvade. Det skall måhända invändas: det gagnade till intet för centern att kämpa mot den: starka strömmen i Andra kammaren; men så får icke ett med bestämda principer verkande parti resonera, det skall kämpa för sina principer. Felet var likväl, att centern icke gjort ågra sådana till sin egendom. Man kan desstöm alls icke med bestämdhet säga, att voteringen i Första kammaren om statsutskottets framställning skulle utfallit så, som den sedan visade sig (57 ja mot 54 nej), om Andra kammarens center intagit en fast bållning och kämpat för den med kraft och allvar, och den vigtiga omständigheten bör icke förbises, att Första kammaren fattade sitt beslut mer än ett dygn senare, än Andra kammaren afgjorde frågan. En annan vigtig omständighet bör icke heller förbises. Ingen lörer bestrida, att hr E. Key är en at dem, som känna sig mest stolte öfver den stora makt, som landtmannapartiet anser sig. oga. Men ändå fann han sig rätt beklämd, då han d. 15 maj på förmiddagen uppträdde. Han erkände, att reformen (grundskatternas och indelningsverkets afskrifning) iche förfäktats af ede fleste och bäste talarne vid riksdagen, att pressens förnämsta organer icke heller lemnat reformen ett kraftigt understöd, och att den rönt motstånd från kamrarnes talangfullaste och mest framstående män. Man talar ej så, om man är viss om segern, och han kunde. ej vara det, då, såsom nämndes, frågan ej förr än ett dygn senare afgjordes i Första kammaren och der Åhängde på ett hår. Måhända kan man hafva grundad anledning hoppas, att centern vid instundande riksdag kommer att visa en fastare hållning. Dertill fordras likväl, att detta parti från sig aflägsnar alla falska profeter, mellanlöpare och förmedlingsmän, hvilka vid förliden riksdag vållade den ställning centern intog. Eiteraträfva icke centerns medlemmar att blifva i utskott anställda, så tagas deras krafter endast i högsta nödfall i anspråk af landtmannapar——A sJszdalong, der ljus voro tända och en