Göteborgsposten – 13 januari 1874, sida 2

de Förenta Staternas stora materiela resurser och i jmänga delar högt uppdrifaa inlustri, således tvifvelutan måste i mera än stt hänseende blifva gagnande för vårt land, som redan eger en ganska betydande handelsirbindelse med Förenta Staterna, har handelsoch sjöfartsnämnden ansett det vara synnerlisen önekligt, att Sverige och Norge måtte i förberörde utställning komma att deltaga. Italienske konsuln i Stockholm F. Cetti låter meddela, att de personer, som intressera sig för den internationela utställning af trädgårdsprodukter, som under loppet af maj månad detta år kommer att anordnas i Florens, kunna erhålla närmare upplysningar i ämnet hos italienska konsulatet i Stockholm. Enskilda bankernas sedlar. Genom kungörelse den 19 nästl. December har K. M:t förklarat samtliga sedelutgifvande enskilda banker, hvilka nu enligt K. förordningen af den 20 Maj 1864 ega utfärda sedlar å 5, 10, 50, 100 och 500 rår, oförhindrade att i dessas ställe utfärda sedlar å motsvarande belopp kronor; med fortsatt iakttagande för öfrigt af de i nämda förordning rörande sedlarnes storlek och utseende meddelade bestämmelser. Dödsfall. Telegrafen har iredan bragt sorgposten om medicinalrådet Wistrands i lördags timade dödliga frånfälle och ester Dagbl. meddela vi nu här följande biografiska uppgiftor om den hädangångne: Nästlidne lördag kl. 3 e. m. afled i hufvudstaden medicinalrädet i sundhetskollegium, vice ordfsöranden i Stockholms drätselkammares tredje afdelning, kommendören af vasa-ordens 1:a klass doktor Ifred Hilarion Wistrand, uti en ålder af 54 är. ledicinalrädet Wistrands insjuknade sistlidne julafton i en febersjukdom, från hvilken hau var så pass äterstäld att han de senaste dagarne kunde vara något uppe, men i lördags träffades han af hjertslag, som efter en qvarts timme ändade hans verksamma lif. Medicinalrådet Wistrand var född i Klosters socken, landsförsamling till Eskilstuna, den 9 oktober 1819. Fadren; kronofogden, sedermera landskamreraren i Upsala län, kammarrättsrädet Anders Wistrand; modern Lovisa Christina Grandinson. Han blef student i Upsala 1836, mediko filosofie kandidat 1839, medicine kandidat 1842, medicine licentiat 1844, kirurgie magister 1845 samt erhöll medicine doktorsdiplom utan promotion 1846. Förordnades af sundhetskollegium att förestå extra provincialläkaretjensten i Sigtuna distrikt från den 1 juli 1844 till den 1 maj 1845 och var derefter sommaren 1845 underläkare vid serafimerlasarettets medicinska afdelning. Antogs i maj 1845 till uppbördsläkare å fregatten Desir6e under öfningseskaderns expedition på tre månader till Nordsjön och Östersjön, under hvilken expedition han förrättade expeditionsläkaretjenst. Efter hemkomsten bosatte han sig i Stockholm, men kommenderades att frän d. 11 nov. 1846 förestå provincialläkaretjensten i Hernösand, hvarmed fortsattes till kösten 1848. Under 1847—1850 var han underläkare vid Stockholms stads och läns kurhus samt derjemte sjukhusläkare för ett provisoriskt sjukhus för Stockholms län. Efter att sedermera hafva innehaft åtskilliga låkareförordnanden, förordnades han d. 7 januari 1350 till lärare i rättsmedicin vid karolinska institutet och var derjemte åren 1850-1853 sjukhusläkare vid garnisonssjukhuset. Han utnämndes 1861 till extra ordinarie professor i rättsoch stadsmedicin vid karolinska institutet, blef riddare af nordstjerneorden samma är, förordnades den 6 juli 1866 att bestrida ett efter brodern August Timoleon ledigt medicinalrådsembete i sundhetskollegium samt erhöll fullmakt såsom medicinalråd den 5 december 1873. Utnämndes 1869 till kommendör af vasa-orden. Dessutom var han ledamot af svenska, norska och finska läkaresällskaperna, sedan 1857 af krigsvetenskapsakademien och sedan 1869 af landtbruksakademien, äf; ven sedan sist nämnda år af statistiska beredningen. LR RN Var en af hufvudstadens representanter i borgareståndet vid 1865—1866 årens riksdag. , Han har företagit åtskilliga vetenskapliga resor till utlandet samt bevistat samtliga skandinaviska naturförskar1570 sedan 1851, äfvensom läkaremötet i Göteborg 1870. Af trycket hade han utgifvit ett stort antal skrifter, bland hvilka här må nämnas: Handbok i rättsmedicinen för läkare och jurister (tillsammans med d:r A. T. Wistrand), 2 delar 1852-1853; nytt supplement till Sveriges läkarehistoria, 1853; författningar angående medicinalväsendet i Sverige, två band, 1860-1861; minnesbok för sjukvårdsmanskap och minnesbok vid tillsyn om soldaters helsooch sjukvård; handbok i rättsmedicinen, andra upplagan (endast första häftet utgifvet) 1869; helsovårdslära, med särskild hänsyn till nyfödda och späda barn 1871; minnesblad för läkare och apotekare 1871. För närvarande var han, tillsammans med två andra personer, syssolsatt med redigeringen af en ny följd af Sreriges läkarehistoria, hvaraf under åren 1872-1873 tre häften utkommit. Få personer hafva väl varit mera än medicinalrådet Wistrand anlitade i kommunala uppdrag, så väl i hufrudstaden som inom Stockholms lön. Således var han stadsfullmäktig sedan 1863, ledamot af stadsfullmäktiges beredningsutskott och vice ordförande i drätselaämndens tredje afdelning, ledamot i direktionen öfver Stockholms stads brandförsäkringskontor, Mälareprovinsernas hypoteksförening, Murbäckska inråttningen, Stockholms iäns brandstodsbolag och sparbank samt Stockholms lans hushållningssällskaps forvaltningsutskott och i Patriotiska sällskapets utskott m. m. Var 1865-1867 landstingsman inom Stockholms län. Med cinalrådet Wistrand var af naturen rikt utrustad så väl med skarp uppfattning som med ihärdig viljekratt och kunde derigenom uträtta mycket icke blott inom de områden, dit hans embetsverksamhet hörde, utan äfven i kommunala värf. Det är naturligt, att icke hvarje förändring som en så verksam man företager sig att genomurifva, helsas af odeladt bifall, och särskildt har hans verksamhet inom drätselnämden varit föremål för anmäknisgar, hvilka kanske icke alla varit fullkomligt ogrundade. Men bland de hundrade stadsfullmäktige lär det vara svårt att påvisa någon, hvars nit i offentliga värfs behandlande öfvergår Wistrands och det inflytande, han vann, var en frukt af insigter och arbete. — Inom sundhetskollegium, der han uti sju år varit styrelsemedlem var hans verksamhet särdeies betydande, helst den afdelning af kolegii goromål, hvilken närmast hvilade på honom, omfattade regleringen af rikets civila sjukvård samt rättsmedicinska fall. Hans vidsträckta författningskännedom, hans humana våsende samt ovanliga lätthet att yttra sig gjorde hor l — U