Göteborgsposten – 13 januari 1874, sida 2

luckor af trä voro Ägsnäragna och med säkra lås fästade vid hvarandra på innersidan. De hade blifvit anbragta för att hålla tjufvar ute, och det ver tydligt att Ragee ej kunde bereda sig inträde genom något af fönstren. Detta insågs snart både af den belägrande och den belägrade. Ragee krossade en fönsterruta med en sten och slog på fönsterluckorna med betydlig styrka, utan att de visade något tecken att gifra vika. En plötslig tystnad följde efter denna operation. — Hon stiger uppför yttertrappan, tänkte Bernice inom sig följande hvarje steg som hennes fiende tog. Hon smyger sig lävgs efter balkongen. Hon låser upp dörren till det öfre rummet. Ah, nu hör jag hennes steg öfver mig. Hon ämnar stiga ner för den inre trsppan, låsa upp dörren der vid trappans fot och rusa in på mig. Förstulna foteteg på den inre trappan bevisade, att detta just var hvad Ragee ämnade göra: Bernice sprang öfver rummet, till det hörn, vid hvilket den inre spiraltrappan slutade i en afskrankning motsvarande dem vid de tre andra hörnen. Dörren var stängd, men nyckelu var ej i låset. Här kunde således den gamla hinduqvinnan bereda sig inträde, efter hvad det tycktes. Men Bernice förlorade ej modet. Utan att bry sig om det buller hon gjorde, rullade hon fram soffan mot dörren och på soffan staplade hon upp länstolarne. Hon försökte att lyfta upp bordet, men det var mer än hennes krafter tilläto. Hennes handled var svullen och värkte, men det var lyckligtvis hennes venstra handled. Det fanns en stol qvar, då hon gjort sin barrikad så fullständig som möjligt, och på denna satte sig Bernice beredd att försvara sig till det yttersta. Den gamla qvinnan måste ha hört det buller, som förorsakades af barrikadens uppförande, men hennes egna rorelser voro ytterst förstulna. Hon smög sig ner för trap: pan och försökte öppna dörren vid dess fot, Den var låst.