Göteborgsposten – 7 januari 1874, sida 2

Frohsdorss Mysterier. (Ur ett bref frän Paris.) Huru förklara denna psykologiska gåta, som heter grefven af Chambord — mannen som ej kan lefva med sitt ärhundrade och icke vill dö? Låtom oss lyfta en flik af slöjan. och kasta en blick i den siste bourbonens själ. Hans handlingar bestämmas af en känsla: det oförsonliga, det hos honom jättestora hatet. Hvarpå grundar sig detta antagande, nej denna visshet? På en till skenet endast ringa omständighet: den af grefven under hans korta vistelse i Versailles utgifna lösen var det lilla ordet Blaye. Slumpen kunde omöjligen ha bestämt detta val. Vid detta på högra stranden af Gironde sig resande citadell knyta sig för skakande minnen för grefven af Chambord, att ban icke med full afsigt skulle berört denna ömtåliga punkt. Det var i Blaye, som Ludvig Filip höll hertiginnan Marie Caroline, Chambords moder, fången efter. hennes misslyckade upprorsförsök i Bretagne och sedan den förrädiske Dentz utlemnat henne till ministern Thiers; det var det, som furstinnan, öfvertalad af sina hårda vaktare, general Bugeaud och poliskommissarien Joly, lät d. 22 febr. 1833 sig förmås att afgifva soljande förklaring, som spreds genom hela Frankrike och Europa: Trungen af omständigheterna och af de af regeringen utfärdade befallningar, och fastän jag skulle ha de vigtigaste skäl att hemlighålla mitt giftermål, tror jag mig likväl vara skyldig mig sjelf och mina barn afgifvandet af den förklaringen, att jag i hemlighet gift mig i Italien. Marie. Caroline.s Denna förklaring, hvilken träffade legitimisterna som ett åskslag, hade aftvungits prinsessan genom det från Ludvig Filips hof utbredda ryktet, att hon var hafvande. Den behandling, som Ludvig Filip lät sin furstliga fränka vederfaras, gaf anledning till, att regeringen stäldes till ansvar derför inom dep.-kammaren. Och hvem försvarade spioneringssystemet? Hertigen af Broglie, den nuvarande franske konseljpresidentens fader? g Grefven af Chambord har ej glömt denna sorgliga episod. Han har svurit sig och sin moder att hämnas, och hans orläanske kusiners äregirighet gifver honom medel i händerna. Efter det han förödmjukat dem genom den försiggångna skenbara försoningen och tvingat dem i den ställning, att de mäste trampa såväl sina familjetraditioner som sina principer under fötterna, korsade han alltid åter deras dynastiska planer, när de väl trodde sig stå vid målet för sina önskningar. Hvad han gjort i går, skall han i morgon upprepa. Ja, grefven vill tillochmed sträcka sitt hat ut öfver grafven, och eftersom Orlöaniderna, såsom hans tidn. Union kallar dem, lura på grefvens död, rufvar han nu öfver medel att rycka successionsrätten efter sig ur deras händer. S t Frohsdorfs mysterier. ,