Göteborgsposten – 7 januari 1874, sida 2

inspruta i sina ådror; von Raumer, nestorn för Tysklands bistorieskrifvare; grefve Bernstorff, den i Tyskland så högt skattade diplomaten; Clara Mundt, under sitt författarenamn Louise Mäblbach känd öfver hela den bildade verlden; Ferdinand David, konsertmästaren i Leipzig, känd och ärad af alla verldens musici; Winierhalter, de furstliges porträttmåare. Italien gjorde under förra året stora förluster i bortgången af: A. Manzoni, den berömde skalden och romanförfattaren; Mazzini, den outtröttlige konspiratorn, hvars medverkan till Italiens enande dock varit stor; Ratazzi, den fine statsmannen af kejsar Napoleons skola; Nino Bixio, generalen, hvars namn tillhör med oförgänglig glans Italiens sista enhetskamp; Rinaldo Rinaldi, Canovas siste lärjunge; grefvinnan Guiccioli, den snillrika och sköna dame som visste att tjusa och fängsla den store britiske skalden Byron. Rysslands förlustlista upptager, såsom verldskänd, professor Tedlchenko, naturforskaren, hvilken afled på Colde-Gant, under forskningar för sin vetenskap. Från Osterrike erinra vi oss furst Charles Esterbazy och från Spanien grefve Olozaga, den skicklige diplomaten och äfven som partiman bekante spanjoren. I Amerika har den der naturaliserade naturforskaren professor Ayassiz aflidit, hvilken Europa dock har rätt att börda. Bland i Danmark bortgångne män må nämnas: baron Blixen-Finecke, som en gång drömde med Carl XV och Fredrik VII stora drömmar om Nordens enhetoch äfven bärgaf sig åt illusionen att härför vinna den då utåtsträfvande Bismarck von Schönhausen; geheimerådet Scheele, i motsats till den förre -hatare af den skandinaviska tanken — båda f. d. ministrar; V. Marstrand den verldsberömde målaren, en af konstens ypperste; professor Th. Overskou, lustspelsförfattaren; justitierådet F. Fabricius, känd skriftställare och vice prost på Regensen; konsul A. Konow, bekant från Norges första frihetslif; det ålåriga statsrådet A. N. Hansen, ansedd köpman, samt kammarrådet Lange, skådespelare och direktör för Folketeatret i Köpenhamn. Norge bar jemförelsevis kanske most af alla land under 1873 hemsökts strängt af mannen med lian, som der bortmejat bland andra dessa särdeles framstående män: Naturforskarne, professor I. OC. Christie, C. Hansteen och zoologen J. Boeck; den varmbjertade skandinaven G. A. Krogh; den forne norske statsministern F. Due, hvilken under så många år lefde och fann sig godt i Sveriges hufrudstad; och så den store diktaren prof. J. S. Welhaven, hvars namn aldrig skall kunna utplånas ur Norges historia. Äfven Sverige har tyvärr förlorat många af sina bästa söner och döttrar: såsom grefve Rutger Manderström, vår ansedde statsman och diplomat ; J. P. Molin, Pältespännarnessader, den store bildhuggaren; G. Dahlqvist, vår främsta scens främste skådespelare; auditör G. Schultz, länge svenska journalismens nestor och uppfinnare af räknemaskinen; Ludvig Zetterholm, direktör för Södra Teatern i Stockholm, det nya svenska lustspelets bufvadscen för en tid; fröken Strussenfelt, den under pseudonymen Vilgrimen bekanta skriftställarinnan; De Vahl och Auber, skickliga musici; lektor Björling, känd förf. af allmänt använda salgebraiska läroböcker m. fl., m. fl. —n —