Göteborgsposten – 3 januari 1874, sida 1

den besöka detsamma, tyckas böra kunna påräkna, att vederbörande icke längre blunda för ett sakförhållande, som råttvisligen inger allvarsamma farhägor för en möjlig stor olycka. Visserligen lär för en tid sedan en besigtning ha försiggått, och besigtningsmännen uttalat den äsigt, att faran skulle förebyggas om vissa omändringar af den stora trappan företoges. Men vår skicklige stadsarkitekt lär ha varit at motsatt åsigt och fullständigt reserverat sig och detta bör väl ha något att betyda. Gamla Trafikanter. Till sin matmoder inträdde en dag den lilla näpna husjungfrun, förläget tunmande på sitt förkläde och så uppstod följande samtal. Frun. Hvad du ser förlägen ut, Anette lilla, hvad har du på hjertat för slag? — Anette. Jo ...se...detö så att... — Att.. — Att jag ville be frun skrifva ett bref för mej till mor der hemma. — Hjertans gerna. Bär hit papper, bläck och penna och så diktera bara.. — Diktera ..:? — Ja, upprepa för mig hvad du vill jag skall skrifva. (Anette dikterar, frun skrifver prydligt och nätt, undertecknar Anette Johansson med en sirlig släng och vill just föreegla brefvet, då Anette utbrister :) Vänta lite frun .. än fattas det något? — Hvad då... — Jo kors: ursäkta elarfvot l.