Göteborgsposten – 3 januari 1874, sida 1

sinne uppriktigt gladde oss öfver det sorträt. liga samspelet, de goda sceniska anordningarne, trängde sig ofrivilligt på oss denna fråga: Huru skall det väl se ut nästa nyårsdag och hvad hafva vi då? Ja, hvad ...? I morgon är programmet af uteslutande munter beskaffenhet: Fjärilsfebern och Sparlakanslexor och på tisdagen (trettondagen) uppföres för åttonde gången: En fattig ung mans äfventyr. Om fredag gifves ett, om vi ej misstaga oss, här förut icke uppfördt stycke: Tartusses urbild, komedi i 5 akter at Karl Gutskow med följande rollbesättning: Ludvig XIV, hr Ahlström, Lionne, polisminister, hr Hellander, Delarive, kammarherre, hr Ringh, Lamoignon, president i parlamentet, hr Åhman, Lefevre, parlamenteråd, hr Wagner, Chapelle, ledamot af franska akademien, hr Sjäaberg. Dubois, konungens lifmedikus, hr Strindberg, Moliere, hr Pousette, Mathieu, kryddkrämare, hr Gardt, Armande och Madeleine, skådespelerskor, m:llerna Johannesen och Jansson, Germain, Chapelles betjent, hr Carlsson och Louison, Armandes kammarjungfru, m:ll Gustafsson. Händelsen föregår i Paris år 1667. Närmast efter detta stycke stå ytterligare tvenne nyheter på ropertoiren att gifvas på en och samma afton, neml.: Kung Renss dotter, lyrisk dram i 1 akt af Henrik Hertz, med följande rollbesättning: Kung Rens, hr Pousette, Jolanta, hans dotter, m:ll Jansson, Tristan, hr Wagner, Jauffred, hr Alström, riddare Almsric, hr Hellander, Ebn Jahia, morisk läkare, hr Billberg, Martha, mill Rylander och Bertrand, hr Stiegler. Scenen: Provence. Vidare: De pratsjuke, opera buffa i 2 akter efter franska originalet Les bavards, texten efter Miguel Cervantes af Ch. Nuitter, musiken af J. Offenbach. Rollbesättning: Roland, m:ll Wiborg, Sarmiento, rik borgare i Saragossa, hr Sjöberg, Christobal, alkald, hr Oarlsson, Torribio, hans biträde, hr Ringh. Beatrix, Sarmientos hustru, fru Pousetts. Inez, hans brorsdotter, m:ll Andersson, Pedro, domestik, hr Hellander, Zanetta, tjenarinna, m:ll Arenander, Sancho, barberare, hr Gardt, Lafama y Regalia, cigarrhandlare, hr Hjortberg, Bernardillo, mulåsnedrifvare, hr Stisgler och Bottino. skomakare, hr Strindberg. Scenen: Saragossa. I sammanhang Härmed anse vi ose böra komplettera en i denna tidning för några dagar sedan förekommande notis, hvari det uppgifves att hittills uppförts 1 större och 2 mindre för säsongen inöfvade stycken. . Genomgår man repertoirelistan, så finner man nemligen ej mindre än 10 Åför säsongen inöfvade styckoen, neml.: Hon är vansinnig, Fjärilsfebern, Adele de Snanges, Drottningens gemål, Kärlekens tyranni, En fattig ung mans äfventyr, Hundra jungfrur, En liten satunge?, Graziella och Nevön från Amerika. Musikföreningens första konsert för i år eger rum å Nya Teatern onsdagen d. 14 d:s, då vår allmänhet får göra bekantskap med en ny sångerska, en ung finska, m:ll Meckelin, som i hufvudstaden väckt uppseende för sin vackra röst. Programmet lärer, efter hvad vi förnummit, bl. a. komma att upptaga en synfoni af Fr. Schubert, som vi tro den stora C:durssynfonien, hvilken räknas som den förnämsta af de 7, som mästaren ofterlemnat. På Mindre Teatern uppträder dir. Smitt med sällskap. Utan att inom sig ega någon förmåga af mera framstående art företer detsamma dock ett ganska godt samspel och har roat åskådarne, så fort man icke gifvit sig in på uppgifter, öfverstigande disponibla resurser. Både hos hr och m:ll Smitt spårar man för öfrigt en viss värma i spel och framsägande af rollen, som särdeles i Pariserpojken gjorde sig gällande, ehuru visserligen bristen på god skola vid mer än ett tillfälle var i ögonen fallande. Fru Norrman är en intagande jeune premiere och i hr Schmidt besitter sällskapet en icke oäfven, endast kanske alltför torr och stereotypisk komiker. Smittska sällskapet kommer att å Mindre Teatern efterträdas af hrr Carlberg Salzensteins. Innan vi lemna teatern inregistrera vi som ett anmärkningsvärdt, ehuru föga glädjande tidens tecken, att redan andra upplagan utkommit at Teaterlif, anteckningar af J. P. Törnqvist, f. d. skådespelare. Boken, en klumpig efterbildning at Hedbergs Fyra år vid landsortsteatern, är nemligen en i högsta måtto oförskämd humbug, ett af någon stilistisk fribytare gjordt uppkok på till en del gamla och utslitna, understundom ganska skabrösa teateranekdoter, hvilka ha ungefär lika mycket sammanhang och lika stort värde som glasperlorna i ett sönderbrustet dockhalsband. Hela br J. P. Törnqvist är en myt, en personlighet, som aldrig förekommit i verkligheten, men som i boken berättar de gemenaste saker om under deras förvrängda namn lätt igenkänliga, ännu lefvande personligheter. Det förekommer oss som vi i detta arbete igenkände samme på allmänhetens sämsta smak oförsynt ockrande skribent. som bragt till verlden Vår tids vagabonder, en verklig skamfläck för den svenska bokmarknaden och föga hedrande för författare och förläggare. Krönikeskrifvaren har fått emottaga följande skrifvelse, hvilken återgifves utan alla kommentarier, då det öfverklagade förhållandet i ordets egentliga bemärkelse är så i ögonen fallande, att ingenting behöfver tilläggas — om icke en massa bastanta stöttor utåt Skeppsbron. Skrifvelsen lyder så här: ; Herr Krönikeskrifvare! Då Ni, för någon tid sedan, så sannt och rätt påpekade för allmänheten riskabla bristfälligheter å några af vår stads byggnader, och derigenom åstadkom välbehöfliga reparationer, tillåta vi oss anhälla, att Ni med några rader uti Eder krönika ville så