Göteborgsposten – 31 december 1874, sida 1

sitt hjerta, att han åter måtte få se henne — blott en enda gång. Bernice lyssnade, till dess ljudet af hans steg dött bort på afstånd. Hon var skrämd och darrade. Hon smög sig fram från sitt gömställe och trädde åter ut på gångstigen. Hon såg ej bakom sig, annars skulle hon ha sett den indiska qvinnans långa gestalt förstulet framsmygande i skuggan. Men Ragee såg henne och kände henne. Plötsligt, under det Bornice skred framåt på den ensliga gångstigen — Chetwynd var då långt utom hörhåll — tog den gamla qvinnan ett språng som en panter och störtade öfver Bernice, som dignade ner mot jorden under den oväntade bördan. — Jag har då ändtligen fått teg i er! hväste den gamla hoxan i det hon höll Bernice fast under sina hårda händer. Nu skola vi ha saken klar oss emollan, det kan jag försäkra er. XXXL Den indiska qvinnans oväntade anfall förlamade i första ögonblicket den unga marquisinnan af Chetwynd. Gamla Ragee hade med en panters raseri störtat sig öfver marquisinnans smärta gestalt, och Bernice kände sig nästan nedtryckt ända till marken. Med ett hastigt rop af skrämsel fattade hon tag i närmaste stöd, ett ungt träd, och klängde sig fast vid det, under det den gamla qvinnan, fasthållande henne med ett kraftigt tag, hväste hotelser i hennes öron. Bernice, som utan att svimma dock blifvit i första ögonblicket snart sagdt förlamad vid det plötsliga angreppef, började ögonblicket derefter att försvara sig och kämpa som en liten tigrinna. Hon var dödligt förskräckt och slog blindt omkring sig med förtviflans energi.