Göteborgsposten – 30 december 1874, sida 1

Det var märkvärdigt, att hon kunde undgå honom så, som hon gjorde. Han visste, att hon ofta var i detta hus; han trodde, att hon utvalt ett rum någonstädes i närheten af vinden. I vissa afsides bolägna rum hade han funnit lomningar af födoämnen, som han insåg att hon måste ha gömt der; men då han den ena natten efter den andra gömde sig i dessa rum och väntade på henne, kom hon ej. Om Sylvia och Gilbert Monk voro fullt sysselsatta, var lord Chetwynd det ej mindre. Han såg ej vidare den sköna uppenbarelsen af sin förlorade hustru. Han kände ej vidare ens i sina drömmar hennes kyssar på sitt ansigte, hennes tårar falla derpå. Han hade blifvit öfvertygad om, att han alldeles icke sett henne, utan att han hade varit utsatt för någon optisk illusion. Hans sinne hade blifvit befriadt från synens uppskakande inverkan och återvunnit den vanliga jemnvigten. Nu smålog han sorgset vid blotta föreställningen om, att det kunde finnas vålnader eller andeuppenbarelser, men ibland kom längtan på honom att åter bli offer för en optisk illusion och att åter få se henne, såsom han senest sett henne, i en något dunkel och mystisk dager — men strålande af en skönhet, sådan han aldrig förr sett. Men ej ens hos honom infann sig Bernice vidare! Hans sysselsättning var af det mest praktiska slag Han var nemligen upptagen af förberedelser till den min: nesskola, hvilken skulle föreviga Bernices namn. Han hade tillkallat en ryktbar arkitekt från London och slöt sig dag efter dag inne med honom i biblioteket, uppgörande och förändrande planor med ett tålamod, som aldrig brast. Hen hade utsett platsen för skolan. Den skulle uppföras på en kulle, med utsigt åt hafvet och bestå af en rad götisks byggnader af stor utsträckning och arkitektonisk skönhet. Chetwynd intresserade sig för denna plan högse, än han intressorat sig för något annat, allt sedan han Relo