Göteborgsposten – 30 december 1874, sida 1

— — — ————— Bref från Stockholm, (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 28 december. Skulle ej en innehållsrik korrespondens från hufvudstaden vara välkommen just nu? Berodde det ensamt på min goda vilja, så akulle den visst icke uteblifva; men en stackars korrespondent kan ej åstadkomma det omöjliga, just under en tid, då inga märkliga händelser behaga inträfia Att julafton inträdde med en lindrig köld, att den fortfor juldagen, att blidväder med solsken inträffade aunandagon, att det återigen blef kallt twedjedeg jal och satt kölden fortfar ännu — är ja alls icke märkvärdigt, och ej heller det, att flera stora ångare, med rika laster, anlände hit i ejeliva jalvecksn, ty det har nu inträffat tre år i rad, och är endast en ny bekräftelse på klimatots töränderlighet. Förr — 4j den gamla goda tiden? — kom kölden i stadgad ordning vid medlet af december, vid jultiden voro alla trånga sund i segelleden vederbörligen tillfrusna, isen var ogenomtränglig, och de fartyg, som blifvit fördröjda på färden hit, nödgades lossa vid Dalarön, stundom ändå längre ut i skärgården, och så forslades allt det lättare styckegodset hit på slädar, mot en frakt, som ofta gick till mera än frakten från den egeniliga afsändningsorten; men allt det der bar nu upphört — tillsvidare åtminstone. Det förekommer mig, som hade julfröjden icke varit så liflig i år. En större sjuklighet än vanligt har visat sig, och koppepidemiens utbredning har väokt oro. I många familjer ha alla blifvit vaccinerade, och så gingo de under helgen och kände efter om vaccinen elagit an. Så var förhållandet med hr X., som länge ordat om, att revaccinationen till intet gagnade, men han handlade nu i motsatt riktning, dock endast, sade han, för att med ett godt exempel föregå sina hyresgäster. Julhandeln har gått förträffligt — det erkännes at alla, som hatt något att sälja passande till julklappar — tack vare den goda penningetillgångon. Äfven de fattiga hafva blifvit väl ihågkomna af de lyckligt lottade. Jag kan ej erinra mig någon jul tillförne, då antalet fattig-annonser i tidningarne varit så ringa som i år, fastän jag bestämdt vet, att tidningsutgifvarne nu äro lika mottagligt sinnade som förr. I alla de större sohweitzerilokalerna rådde stor folkträngsel helgdagsaftnarne. Konsumtionen gick i stor skala, och damerna blefvo i ordets hela bemärkelse inrökade. Det är företrädesvis medelklassen af andra graden, som sådana aftnar slår sig lös — hela familjen förstås — och när de lyckats få goda platser, så rymma de ej lätt fältet. Ebben och floden der representeras af unga herrar, som ingen ro hafva, utan drifva från det ena stället till det andra, i en ständig kretsgång, tills för många allt går rundt om, medan de sjelfve bemöda sig att, eller nödgas till slut intaga en fast position. På teatrarne spelades annandag jul för fulla hus, och både den svenske Goliat, en liten dvärginna och de ljusskygga damerna med det hvita håret hade äfven talrika beskådare. Såsom ett bevis, dock mindre på det goda hjertats maning, utan på den goda ställningen, den stora omsättningen och allmänhetens förbrukningsförmåga, tillåter jag mig omnämna, att en mycket driftig egare af en vinoch spirituosahandel vid Drottninggatan sände en