Göteborgsposten – 23 december 1873, sida 1

styrka K. M:t att af riksdagen begära de nödiga medlen för att kunna fullborda denna vigtiga reform. Att intresset för ungdomens undervisning blir allt mera lifligt hos folket, intygas af det glädjande faktum, att bland de mångfaldiga ärenden, som sortera under ecklesiastikdepartementet, hafva ansökningarne från kommuner om att upptaga lån för skolhusbyggnader intagit ett ovanligt framstående rum. Man bör derföre äfven kunna antaga, att folkets representanter på rikedagen skola vara besjälade af samma nit för bildningens bofrämjande i alla riktningar. Härvid komma vi att tänka på de anfall, eom på sista tiden rigtats mot undervisningen vid våra seminarier. En insändare i gårdagens Posttidning har i det asseendet yttrat några förståndiga ord, hvilka vi taga oss friheten rekommendera till genomläsning. Hvad Stockholms seminarium för bildande af lärarinnor särskildt angår, synas anmärkningarne, framställda af Aftonbladet, slutligen eammantränga sig i ett bittert anfall mot seminarii rektor personligen. Direktionen för seminariet har, såsom kändt är, med anledning häraf ansett sig böra begära hos staterådet och chefen för eckleeiastikdepartementet om en undersökning af lärovorkets tillstånd. IIärpå har hr statsrådet nu svarat: Då det icke torde tillkomma mig att med förbigående af den af K. M:t för seminarium förordnade direktion uppdraga åt utom densamma stående personer att åstadkomma den utredning af läroverkets tillstånd, som må vara erforderlig, och jag icke heller funnit hvad hittills i ärendet förekommit innefatta tillräcklig anledning att hos K. M:i utverka nåd. bemyndigande om sådan utrednings föranstaltande i annan ordning än den, hvartill 2 i det för seminarium gällande reglemente föranleda, har jag, under erkännande af det önskvärda deri, att noggrann undersökning varder anställd beträffande sådana läroverket berörande förhållanden, mot hvilka anmärkningar blifvit rigtade, samt att resultaten deraf bringas till allmänhetens kännedom, härigenom velat anmoda direktionen att sjelf, med biträde af en eller flera af direktionen tillkallade sakkunniga män, företaga en dylik undersökning samt derefter till mig asgifva det utlåtande, som må finnas af ometändighoterna påkalladt. Åtskilliga stora srågors lösning har illustrerat konung Oscar Ilis första regeringstid, såsom antagande af ny diosenterlag, ett nytt myntsystem, skolreformen, derest den nu föres till slut m. m.; dertill hoppas man nu kunna. lägga inom en ej aflägsen tramtid ordnandet. af handelsoch sjöfartelörhållaundena mellan de förenade rikena Sverige och Norge. Ensamt uppnåendet af detta önskningsmål, som i så många år varit eftersträfvadt utan att kunna hinnas, är nog märkligt, att det bör få ge sitt namn för efterverlden åt det år då det vunnits. Senast vid 1868 års riksdag bragte vår nuvarande finansminister, hr C. F. Weern, frågan åter på dagordningen genom en motion, doruti han jemte en uttömmande historik öfver ämnet och saktörhållandena afgaf ett fullständigt töralag till förnyad förvaltning ang. Sveriges och Norges ömsesidiga handelsoch ejöfartoförhållanden. Resultatet blef då att riksdagen, Åsom icke ansåg några grunder för denna lagstiftning böra på förhand antagas ej heller någon bestämd mening uttalas om det sätt, hvarpå ett sådant förslag lämpligast må kunna tillvägabringas, vare sig genom underhandlingar mellan särskilda fullmäktige eller genom förhandlingar af särskilda komiterade, anhöll endast i underdånighet, Åatt K. M:t täcktos taga frågan, om ett sådant ordnande af Sveriges och Norges ömsesidiga handelsoch sjöfarteförhållanden att samfärdseln mellan brödrafolken må till ömsesidig fördel i möjligaste måtto underlättas och befrämjas, i öfvervägande samt derom afgifva förslag till riksdagen. Man finner att riksdagen, med minne af de förut misslyckade försöken, sorgfälligt undvek allt som på förband kunde verka hindrande för att få till stånd en etterlängtad öfvorenskommelse båda rikena till ömsesidig båtnad. Om, såsom flera tecken gifvå vid handen, en tillfrodsställaude mellanrikslag skulle vara nära att komma till stånd, får man, med erkännande af förändrade förhållanden eller kanske snarare förändradt åskådningssätt, dock en ny anledning att påminna sig om att konung Oscar valt till sitt valspråk brödrafolkens väl. Den blifvande riksdagen och stortinget torde väl få erfara prof, särskildt i nu nämda afeeende, på den djupa meningen i dessa ord. Bland de komitåer, som hålla på med sina arbeten eller redan afslutat dem, har naturligtvis den, Bom sysselsätter sig med granskningen af grunderna för en ny härorganisation, uppgjord under ledning at hr krigsministern, tilldragit sig mycken uppmärksamhet, och man har försport en viss otålighet att få veta något mera dels om sjelfva grunderna och dels om komiterades arbeten. Det enda, vi derom med någon tillförlitlighet hört, är att komitön förmodas fullborda sin granskning före riksdagens sammanträdande och att