Göteborgsposten – 23 december 1873, sida 1

XXIX. Lady Diana Nortwick, beryktad för sin skönhot och sina sällokapsgåfvor, var, såsom vi redan nämnt, en kokott af det mest fulländade slag. Lyckan hade slösat sina gåfvor på henne. Hon var rik, egande stora gods i två tre grefskap, en villa vid hafvet, ett hus i Longg och årliga räntor, som mången furste skulle ha afundats. Derjemte, fastän hon kallades ett menskligt isberg, fastän hennes natur tycktes lika kall och passionsfri som snö och fastän hennes tunga, bitande och skarp som en Damascusklinga, ofta sårade hennes beundrare, skulle hon ha kunnat räkna sina tillbedjare dussinvis. Lady Fortescue kunde verkligen ha skäl att befara, att den store upptäcktsresanden, som så länge varit ovan med damers sällskap, skulle falla offer för lady Dianas förtrollande skönhet. — Lady Dianas passion för att väcka beundran är den enda passion hennes natur är i stånd att hysa, tänkte värdinnan med missnöje. Hon skall ej få ro, förrän hon bragt mr Tempest till sina fötter, och sedan skal! hon kasta honom afsides, som om han vore en utnött handske. Han skall i sin oerfarenhet taga allt det intresse hon visar honom för verkligt och bli olycklig för hela sitt lif tillfölje af hennes falskhet och koketteri. Jag önskar, att jag ej hade presenterat honom för henne. Det såg vid närmare granskning knappt ut som om lady Fortescue hade rätt i sina onda aningar. Den utmärkte resanden tycktes ingalunda benägen att böja knä oeh låta fånga sig af lady Dianas behag. Han betraktade henne med en köld, som stötte henne, oaktadt det låg en finhet ech artighet i hans sätt, som utvisade, att han ej alltid varit främmande för damesällskap. Lady Diana jemförde honom ofrivilligt med sin gynnade tillbedjare lord Tentamour, som fortfarande höll hennes bukett och just detta ögonblick vexlade några ord med Tempest. Lord Tentamour var en aristokratisk, hög-förnämt uppfostrad gentleman med ljust hår och långa krusiga polis3