Göteborgsposten – 23 december 1873, sida 1

Stockholms-korrespondens. Den 21 december. Stående så att säga på sjelfva tröskeln till julhelgen se vi hela lifvet omkring oss röra sig kring denna centralpunkt i allt trängre och trängre kretear och alltmera tränger tanken på den stora högtiden alla andra ur våra sinnen. De synbara materiella tecknen till julens närhet spörjas nu som alltid i den öfver allt rådande brådskan, i de med hvarandra täflande butikecnas lysande granlåt och i den utanför den böljande massan som, förmedelst de ofantliga spegelglasen, tycker sig hafva allt det skinande derinnanför så godt som att taga på. Dessa glasfönster, sjelfva lyxartiklar af ett värde från 500 till 1000 rdr stycket, se i parentes sagdt ej mera ut som fönster utan som hela väggar af glas. Tack vare de goda åren vi baft och det goda vi bafva synes handeln florera och de handlande, oda från hrr Sachs (firma Jos. Leja) som för sin glittrande bazar vid Regeringsgatan uppskattas af taxeringskomitån till en inkomst af 35,000 rdr, till de anspråkslösa icke taxerade kortvaruhandlande bakom borden på Stortorget, måste medge att handelskonjunkturerna äro ganska goda. Litet hvar gör dock det tillägget: men det är märkvärdigt hvad alltiog blifvit dyrt. Man finner denna reflexion helt naturlig utan att tänka på huru den reflekteranda sjelf om ock blott i ringa mån, bidrager till den stora stacken: den dyra tiden. De som både köpa och sälja kunna emellertid göra sig skadeslösa lätt nog; men urderligt är det ingalunda om de, som äro tvungna att endast köpa, få en afgjordt pessimistisk verldsåskådning trots julens närhet eller rättare just för att den är så nära. Att tiden är och länge varit bister för alla som letva på löner, beräknade för andra förbållanden, det är kändt och orkändt. Man tröstade sig likväl med hoppet om ljusare tider, men tyvärr dröja de så längt i sjerran att den närmaste tramtiden med sin allt bistrare fysionomi totalt bortskymmer dem. -Skulle en husmoder i någon landsortsstad kasta en afundsam blick på Stockholm i den tron, att man här får sina lefnadsförnödenhetor för smörköp (ett alldeles föråldradt uttryck för billigt pris) så vilja vi blott ha äran nämna att artikeln matsmör betalas med detfabulösa priset af 17 rdr pr lisp. Vi skulle kunna tillägga mycket till detta kapitel, men listan på prisstegringar blefve både för lång och för — obehaglig. Man hör, hvad som är lätt förklarligt, hura embetsoch tjenstemännen med oro möter den kommande dagen och fram för allt den kommande riksdagen. Till regeringen hafva visserligen ingått från embetsverken och andra etatsinatitutioner förslag till löneförbättringar, men man sväfvar i okunnighet om hvilket beslut regeringen fattat. I betraktande af antalet och omfånget af dessa på årets sista månader ingångna förslag, hvilka väl också ej alla äro så prinoipielt lika, synes det hardt nära omöjligt, att regeringen skulle medhinna, äfven om hennes tid ej derjemte vore upptagen af andra maktpåliggande ärenden, att få utarbetad en fullständig ny lönestat för alla rikets ombeta-och tjenstemän nog tidigt, att den kunde söreläggas den i nästa månad eammanträdande riksdagen, eller, om detta ej låter sig göra, antager man med visshet att en framställning kommer från regeringen om understöd, vare sig som ett dyrtidstilläg för nästa år eller i annan form, åt embets-och tjenstemännen, hvilkas löner undergått en betydlig relativ minskning, medan de flesta göromål ökate. I afseende på lärarne vid elementarläroverken har rikedagen redan sjelf uttalat sig för en förbättring af deras lönevilkor, och säkerligen lärer hr ecklesiastikministern icke underlåta att fortsätta sitt påbörjade verk med reorganiseringen af våra läroverk utan till