Göteborgsposten – 22 december 1873, sida 1

skall bli en alldeles ny känsla för er, mr Tempest, sade lady Fortescue med ett behagligt skratt. Hvad tycker ni om den ljushåriga damen derborta? Hon är en miss Mey nall. Skall jag presentera er för henne? Tempest höjde på axlarne. — Det är ej ett sådant ansigte, som skulle bringa mig på knä, lady Fortescue, svarade han antagande samma lätta ton som hon. Hvad har ni egentligen för benämning på en sådan här fest? — Ni tror att ni skall slippa undan genom att inleda ett annat samtalsämne, men er afsigt är allt för lätt att genomskåda, sade baronetons hustru skrattande. Hvad tycker ni om den der damen i blått? Hon är en arftagerska — en miss Grayson. — Hennes diamanter äro utsökta, vågar jag påstå, svarade Tempest kallt. Är det mer att säga om henne? — Åh, ni elaka menniska! sade lady Fortescue och slog honom på armen med solfjädern. Hvad säger ni om en och annan af damerna i gruppen der borta? — Er enträgenhet är alldeles förspilld på mig, lady Fortescue. Jag framhärdar i min elakhet. Ni får visst lemna mig på egen hand, — Åhnej. Jag skall öfverlemna er åt en af de mest beryktade koketter i London — en rik enka — omgifven af beundrare och förlofvad, etter hvad ryktet påstår, med en gentleman, som lärge älskat henne. Hon skall inom en vecka bringa ert hjerta i ett högst ömkligt tillstånd, derpå tviflar jag alldeles icke. Jag har ännu aldrig sett den man, som kunnat motstå hennes koketteri. — Och hvem kan denna för mensklighetens manliga del så farliga person vara? — Lady Diana Northvick. Ni ser henne vid fönstret, omgifven af sina beundrare. Hon är ett isberg — ett menskligt isberg. Men är hon ej skön? Hon är förlofvad med lord Tentamour, som står vid hennes sida och håller hennes bukett. Hvad tycker ni om henne? Tempest såg i den riktning, som angafs för honom. Vid ett aflögset fönster satt omgifven af en krets af