Göteborgsposten – 10 december 1873, sida 1

pet. Den gamla qvinnan spratt till vid miss Monke inträde och skyndade att låsa de dörrar, som ledde ut i förstugan. Hon återvände derefter till skåpet och öppnade lönnlådan samt tog ut det guldskrin, som innehöll de sällsynta indiska g fterna. — Hvad ämnar ni göra? frågade miss Monk, i det hon sjönk ner i en lirnstol. Jag vill se efter, att ej något misstag blifvit begånget vid valet af flask:, svarade gamla Ragee. Jeg känner en viss oro för tan der vålnadens skull, miss. Det kan vara möjligt, att jag tog miste på flaska, och det är detta jag vill se efter. Om jag begick ett misstag, skulle menniskan i alla fall ha dött i sin kista — nej, hon skulle ha återkommit till medvetande efter tre dagars förlopp. I det afseendet kan ingenting vara att befara, miss, men jag vill ändock se ef er. Miss Monk gaf akt på sin tjenarinnas förehafvande med ett visst intresse, under det hinduqvinnan öppnade de två flaskor vi förut beskrifvit. — Der funnos hundra kulor i hvar och en, mumlade den gamla qvinnan. Jag tog en ur flaskan nummer två och lemnade således nitionio qvar. Jag skall räkna dem. Hon gjorde detta med yttersta noggrannhet. — Det stämmer, förklarade hon. Nitionio äro qvar. Jag vet ej hvad det var, som gjorde mig så barnslig, men när ni talade om välnaden, kände jag en önskan att undersöka dessa flaskor. — se i flaskan mummer tre, sade mise Monk. Men