Göteborgsposten – 5 december 1873, sida 2

stru, Chetwyn s, sade Monk högt, då de gingo uppför gången. Huru skulle hon kunna komma ut ur sin graf? Ah, ni tror, att det var hennes vålnad? Tror ni på vålnader? — Jag har aldrig trolt derpå, sade marquisen i upprörd ton. Jag her ansett en sådan tro tillhöra okunnighetens vidskepelse. Men hennes lefvande kropp kan ej återvända till mig; jag måste der jöre ha sett hennes okroppsliga ande. — Nonsens, Chetwaad. Ni har blifvit för mycket upprörd af att återso hemmet, det är alltsammans, Tmorgon skall ni le åt era besyanerliga illusioner. Bernice är i himlen. Hvartöre skulle hon vandra omkring här? Bruka blott ert förstånd, bäste vön. Är hon död? Vi veta alla, att hon är det. Återvända de döda i kroppslig skepnad? Det kan tryggt antagas, att de ej göra det. Hvad återstår sedan att antaga? Jo att ni varit offer för någon synvilla föranledd af öfverretniog. Om jag ej sjelf stått just i dörren till växtrummet och ingen kunnat gå ut eller in utan min vetskap, skulle jag ha trott att ni kunnat vara offer för någon qvinna, som haft en eller annan plan med att antaga en sådan förklädnad. — Det var ingen synvilla, Gilbert. Sylvia såg det; låt oss fråga henne.