Gengångerskan. Roman af mrs Harriet Lewis. (Öfvers irån Engelskan). — Ni har ej låtit mig vänta på detta förtroende, Sanders, det måste jag bekänna, eftersom ni gifver mig det samma dag jag kommer hem, sade lorden. Miss Monk har rätt till detta hem, och hon skall stanna här i trots af sqvallret. Jag ämnar ej gifta om mig. — Men, mylord, utbrast förvaltaren med ifver, vi är så ung ännu. Det är er pligt att gifta er; hvem skall ärfra Chetwynd ofter er? Ni torde aldrig mer komma att älska, såsom ni har älskat, men säkert är, att det vore ej mer än rätt, om den qvinna derinne, hvilken väntat sina bästa år på er och som älskar er högre än hon älskar sin egen själ, slutligen finge sin belöning. Ingen vet, att jag gör denna framställning till er. Jag öfverskrider gränsen för min tillbörliga verksamhet, men jag är en gammal man, lord Chetwynd; jag höll af er redan då ni var barn; jag håller fortfarande af er — jag vet, att ni skall förlåta min förmätenhet. Om ni ej gifter er, skall ni åter resa ut till främmmande land och kanske dö der. Om ni gifter er, (. Forts. fr. N:o 280