Göteborgsposten – 26 november 1873, sida 1

längtan eftor er återkomst. Hon är ordentligt förälskad i er, derpå kan man ej misstaga sig. Monk smålog. Han hade ej gifvit Flack någon uphlysning rörande Bernices identitet. Han stog upp på kuskbocken liksom Flack, sedan allt blifvit instufvadt i åkdonet, och begaf sig på väg till Mawr Castle. Det var en långsam och svår resa, och klockan var nära tolf på natten, då hästarno långsamt arbetade sig upp för den backe, på hvilken den ensliga och förfallna borgen var belägen. Lady Chetwynd hade längesedan gått till sängs, men mrs Crowl var uppe och klädd samt väntade på Monk. I det lilla rummet bredvid salongen stod en god supe, och han satte sig begärligt ner vid den. — Huru har unga damen befunnit sig? frågade han i det han smakade på sitt vin. — Hon är så otålig som en i bur inspärrad örn, svarade mrs Crowl. Hon är ännu svag, men går omkring i rummen och betraktar hafvet, vågorna och båtarne samt frågar mig dagligen, om jag tror, att ni skall komma i dag. Hon vill ej läsa och ej taga någonting lugnt. Hon talar blott om Roy. I dag kallade jag henne miss, såsom vanligt, då hon med någon högdragenhet sade mig, att hon var marquisinna af Chetwynd. Jag rådde henne till att icke upprepa det för gamla Elspie eller Flack, ty lady Chetwynd var både död och begzafven, och jag läste sjelf anaonsen om hennes död. Hon är stolt och aristokratisk samt lika obekant med verlden som ett litet barn,