Göteborgsposten – 26 november 1873, sida 1

af de berömda kringgående rörelserna. De tolf ledamöterna af landtmannapartiet i statsutskottet ville helt enkelt medelst den kringgående rörelsen — vägran af de begge obetydliga anslagen — bereda civiloch finansministrarne ett misstroendevotum, och om deri läge qvantum satis för dessa herrar, så blef ju vinsten derpå ganska stor, visserligen icke för påskyndandet af embetsverkens reorganisation, utan derföre, att då vore den för alla taburetthungriga synnerligt misshagliga solidariteten inom den nuvarande ministeren sprängd och en god sak således vunnen. Det hade blifvit hrr Key och P. Olsson (från Helsingborg), frih. Ericson, hr Hörnfelt, grefve Posse och hr Carl Ifvarsson såsom landtmannapartiets förare i utskottet och i kammaren förelagdt att producera sig uti, hvad hr Ehrenborg kallade -den högre parlamentariska politiken, och de gjorde så äfven, hvar och en efter sitt maner. Den förstnämnde, hr Key, började sitt anförande i fråga om 3000riksdalersanslaget med att förklara, det ingen vore så villig som han att erkänna de ovanliga egenskaper den nuvarande chefen för civildepartementet ådagalagt, i anledning hvaraf, och på grund af hvad hr Key derjemte yttrade, då han med ena handen tog tillbaka, hvad han gifvit med den andra, hr Hedin längre fram under diskussionen erinrade, att då talaren på smålandsbänken, hr Key, väl icke fäster blicken på civilministerns utmärkta egenskaper, blott för att estetiskt fägna sig åt dem, så borde han, hr Key, från ett sådant erkännande hafva kommit till ett annat resultat; men det var just till ett annat resultat, ett misstroendevotum, som hr Key ville komma, och att det var meningen, framstod lika klart af alla de öfrige här ofvan omnämnde förarnes argumentation. De inläto sig icke alls på den frågan, huru det skulle låta sig göra för de civila departementscheferna att egna sig åt de stora reformfrågorna, då de, dep:ts-cheferna, derigenom beröfvade medel för befrämjande af de löpande ärendenas gång, nödgades anlita de mera öfvade krafterna för sådane arbeten, som af mindre öfvade kunna utföras. Man läser nog tydligt mellan raderna i dessa talares justerade och tryckta yttranden, hvarthän de genom sin anslagsvägran ville komma. (Forts.)