Göteborgsposten – 20 november 1873, sida 2

för Nordamerika att taga och hvilka det är för svagt attföravara. Det är en ren illusion, att de demokratiska republikerna skulle vara mera: likgiltiga mot att utvidga sig, än monarkier ellor aristokratier. Hvad särskilt Amerika angår, så styres det af praktiska statemän, hvilka låta en Castelar prata och finna hans poetiska och moraliska betraktelser särdeles vackra, men deraf icke låta sig förhindras från att följa den politik, som deras lands intressen efter deras äsigter föreskrifva dem. Nordamerika står derför i det vänskapligaste förhållande till Ryssland och f. n. i ett särdeles spändt förhållande till den spanska republiken. Castelar har förgäfves slösat sina varmaste loftal öfver Nordamerika; han har derigenom endast kommit i samma löjliga ställning som den stora hopen i Paris, hvilken efter kejsardömets fall strömmade öfver af hänförelsej för Förenta Staterna i den dåraktiga tron, att republikens utropande skulle utöfva inflytande på Washingtonskabinettets utrikespolitik. Unionens sändebud Washburne var på den tiden lika populär i Paris, som general Sickles senare blef det i Paris; man såg fransmän på alla möjliga sätt hylla representanter för den makt, som gifvit deras fäderneslands anseende det allvarsammaste slaget. Dessa upprepade erfarenhetsrön måtte väl ändock till sist öppna ögonen hos den europeiska demokratien för, att de grannlåtssatser, som deas talemän uppställa och med stor ifver utbreda, äro utan betydelse för den utländska politiken, hvilken hvilar på helt andra törutsättningar. Skulle någon makt hindra Amerika från att taga Cuba, så vore det England, hvilket börjar utveckla en viss ifver och skickar en betydande flotta dit, antagligen för att hålla ögonen på den amerikanska pansarflottan, som äfven beordrats dit. Men om Amerika verkligen bestämt sig för att nu rycka till sig makten, och nog är tidpunkten dertör läglig, så skall England visserligen göra sura miner, men likväl icke manna upp sig till nägot verkligt motstånd, som kunde innebära en möjlig utaigt till brydsam förveckling. Times har ju också redan på äkta köpmannavis gjort Förenta Staterna ett anbud, som går ut på Cubas voberoende!