Göteborgsposten – 19 november 1873, sida 1

— I ett litet landtvärdshus, svarade mrs Crowi sannt nog. Jag har er frukost i ordning åt er. Mr Monk är i rummet utanför; och han skall förklara alltsammans för er, så snart ni ätit. — Men jag skulle vara hemma nu, sade Bernice. Hvor är Roy? Jag förstår ej hvarföre jag skall vara på ett värdshus. Jag måste träffa Gilbert genast. — Ja, miss, sade mrs Crowl lugnt men fast. Ni måste dock först intaga er frukost, på det ni må vara stark nog för ett samtal med mr Monk. Och ni måste äfven vara klädd. Ni kan ej taga mot mr Monk i den nattdrägt ni nu bär. Bernice såg på den drägt hon bar, men gjorde ingen anmärkning öfver den. Hon började känna, att hon var omgifven af hemligheter, men hon var ännu för svag för att söka utreda förhållandet. Mrs Crowl bar frukosten till henne, och hon åt under tystnad, men med återuppväckt matlust. Efter måltiden föll hon åter i sömn, men denna gång sf ren trötthet och vaknade ej förrän sent på eftermiddagen. Derpå serverade man henne middag och efter dennas intagande påyrkade hon i en något befallande ton att få stiga upp och bli klädd. Mrs Crovkammade ut hennes långa hår, hvarefter hon blef klädd, ej i den drägt hon varit iklädd i kistan, utan i andra kläder, som mrs Crowl anskaffat i London för Bernices räkning, innan hon sett denna. Mrs Crowl framtog en mjuk kaschmirklädning, förfärdigad enligt nyaste mod, och drog den öfver marquisinnan.