Göteborgsposten – 19 november 1873, sida 1

dock icke troligt; vi äro tvärtom fullt förvissade, att huru oriktige och skefva de äsigter, han förfäktar, stundom kunna vara, så är han dock fullt öfvertygad om deras riktighet. Han skulle icke annars ett ögonblick behålla dem. Men den, som helt nyligen i strid emot en af våra mera framstående vetenskapsmän kunde tillåta sig att tillvägagå på ett sätt, som ännu torde vara i friskt minne, borde måhända icke i en strid om långt vigtigare saker visa sig så ömtålig, att han spårar -hätskhet i en annorlunda tänkandes öppna framträdande i kamp för hvad han anser vara sant och rätt. Bättre då att förklara det sanna för barnsligt och sedermera med ton af en gammal vis erkänna sig ur stånd att bortbevisa det. Ett sådant tillvägagående röjer ju endast svagheten i den vises position. Gerna instämma vi emellertid i det H. T:s yttrande, hvarigenom äfven H. T. tyckes medgilva tillvaron af en och annan lucka i förgrunden af Björnsons stora utsigter å politikens område. Der finnas verkligen luckor, och ganska stora sådana. Och vill nu H. T. äfven åt Björnson bereda den förmån af fritt tal, som hittills medgifvits blott barn och dårar, så hafva vi verkligen intet att deremot invända; men vi undra dock, om deuna väntjonst verkligen skall komma att sägna vår store skald. RA W