Göteborgsposten – 19 november 1873, sida 1

— Det är sorgligt att se en så ung flicka så nära sitt slut, sade värdshusvärdinnan, i det hon torkade ögonen. Jag skall gå ner och beställa hennes mat genast, sir. Och hved helst jag kan göra för den unga damen under ert qvarstannande här, det skall jag med nöje göra. Hon neg och tog afsked. Då hon gått, öppnade mrs Crowl dörren och kom ut i salongen. — Den unga damen är åter i sömn, förkunnade hon Jag skall söka förekomma sådana bändelser för framtiden, sir. Jag tror, att hon snart åter skall vakna upp, och då måste hon ha frukost. Jag inser ej att det finnes något annat sätt för oss att styra henne än att ständigt hålla henne under inflytande af narkotiska medel. — Jag tycker ej om det, sade Monk tankfullt. Hon måste då och då vara vaken för att få mat, annars svälter hon ihjel. När hon åter vaknar, vill jag se henne. Omkring en timma derefter skickade värdshusvärdinnan upp en liten bricka med frukost för den förmodade sjuklingen. Mrs Crowl satte brickan på kaminen och gick sakta in i det inre rummet för att se till Bernice. Marquisinnan vände sig oroligt på sin kudde, och vid det ljud den inträdande förorsakade öppnade hon sina ögon och var fullt vaken. — Känner ni er bättre, miss? frågade mrs Crowl sakta, i det hon lutade sig öfver henne. — Men detta är ju ej den hydda, hvari jag förut befann mig, sade Bernice med en blick af förvåning på de tapetserade väggarne och den komfortabla bädden; och detta är ej Chetwynd Park. Hvar är jag?