Göteborgsposten – 13 november 1873, sida 1

De voro nu midt på en bar och enslig hed, sedan d lemnat bokskogsdungen bakom sig, Inhäsnaderna voro nu brutna på ömse sidor om vigen och Flack tog af från landsvägen och körde öfver heden — en vidsträckt betesplats för de berömda South Down-fåren, som få en utmärkt näring på dessa kullar. Vid detta tillfälle sågos der dock inga får. Vintern hade inbrutit tidigt med stark köld och fåren voro inomhus. Allmännigen såg dyster och enslig ut i den grå decembermorgonen. De körde på ytterligare en mil och kommo slutligen till en enslig herdekoja, vid denna årstid obegagnad af herdarne. Rundtomkring kojan låg öppna heden, ej en skorsten syntes på någondera sidan. Bakom den snyggt byggda kojan låg ett groft skjul, Flack körde in i detta skjul med sitt åkdon, hoppade ner från kuskbocken och börjäde spänna ifrån hästarne. De lade sig ner i halmen, som låg utbredd på marken, Monk steg ner och öppnade dörren till åkdonet. Bernice sof fortfarande. Monk lyftade ut henne, gaf några befallningar åt Flack och begaf sig mot hyddan. Den hade biott en dörr och ett fönstor. Monk knackade på dörren på ett sätt som antydde en på förhand uppgjord igenkänningssiggal. Det hördes ett ljud af riglars fråndragande inifrån, derpå öppnades dörren, och ett qvinnohufvud stacks ut. — Det är jag, sade Monk, släpp mig in. Dörren öppnades, och Monk bar in sin börda i hyddan. Derefter tillslöts och låstes dörren.