Göteborgsposten – 6 november 1873, sida 1

0 — — det? Hon visste ej — Jag kan ej förstå, Gilbert, hvarföre du finner det nödvändigt att upprepa, att hon ej skall oroa mig. Men jag kan säga dig, tillade hon i det hon försökte att undertrycka sina vidskepliga farhågor, att Bernice Chetwynd såeom död skall vara mindre i vägen för mig än Bernice Chetwynd såsom lefvande. — Jag önskar dig all framgång, ifall det må tillåtas mig att upprepa mina välönskningar, sade Monk kallt. Men nu måste jag fara min väg. Frambär mitt deltagande för Chetwynd. Han såg ut som en vålnad på begrainingen. Drag försorg om att han ej kommer att älska den döda Bernice mer än den lefvande Sylvia. Jag skall ofta komma tillbaka hit. Om du någon gång behöfver mig, så skrif till mig efter min nya adress. Ännu ett ord, Sylvia. Du och jag ha ej hyst någon öfverdrifven tillgifvenhet för hvarandra, men våra intressen äro nästan enahanda, och jag sätter min stolthet i din framgång. Jag skulle gerna vilja se dig såsom lady Chetwynd för att derigenom sjelf få ett säkrare fotfäste på Chetwynd Park. Jag lyckönskar dig till din framgång och jag lofvar dig, att jag ej skall göra någonting för att hindra den. i Miss Monk spratt till och betraktade sin bror misstänksamt. — Hvilken framgång? frågade hon. Och kuru skulle du kunna lägga några hinder i vägen för den, om du önskar den? Du talar i gåtor, Gilbert. — Ja! Låt mig derföre uttrycka mig klart, sade han