ner. Mrs Skever och Fifine buro henne till hennes rum och lemnade henne der åt gamla Ragees omvårdnad. Vi skola ej uppehålla oss vid den unge äkta mannens förtviflan. Han stängde in sig i sina rum och vägrade att släppa in någon, Mr Sanders tog vård om huset och vidtog de nödvändiga förberedelserna för begrafningen. Nästa dag anlände Gilbert Monk, som systern låtit pr telegraf tillkalla. Han tycktes uppskakad af den unga marquisinnans plötsliga död. Allt i huset hade en pregel af sorg. Betjen ingen rörde sig ljudlöst, dörrar öppnades och tillslötos så sokta som möjligt, man talade i hviskande ton. Mr Monk begärde att få träffa lord Chetwynd, men fick till svar att marquisen ej mottoge någon — ej ens församlingens kyrkoherde. Han gick ut och in i de nedre rummen och begaf sig slutligen upp till sin systers våning samt knackade på dörren till hennes boudoir. Gamla Ragee släppte in honom. Han gick förbi henne och in i rummet. Miss Monk satt vid sitt skrifbord sysselsatt med att från sin modehandlerska reqvirera en sorgdrägt. Hennes ansigte var blekt och bar spår af trötthet. Hon hade ej utseendet, af en ångerfull qvinna men ej heller af en brottslig. Monk kunde ej gissa sig till hennes själs tillstånd. — Ah, se Gilbert, sade Sylvia; jag väntade att få se dig förr. Bernice dog mycket plötsligt. Jag förmodar, att du blef grufligt uppskakad?