Göteborgsposten – 4 november 1873, sida 1

ver framkastas redan innebära ett svar derpå. Vore det så illa, som allarmisterna förmena, sä behöfde man icke spörja derom, tilldragelserna skulle sjelfva lemna svaret, men måste man gå ut och leta upp detsamma hos de sakkunnige, då torde det väl icke heller vara så farligt. Nu är verkligen förhållandet det, att personer, som böra kunna bedöma ställningen riktigt, d. v. s. såvidt sådant öfver hufvud är möjligt, förklara, att visserligen är tillgången på penningar här ganska begränsad, af flera sammanstötande orsaker, men denna olägenhet, sjelf känbar nog, berättigarsicke till att frukta något ännu värre. På hösten inträffar alltid stor efterfrågan efter penningar; spanmålsoch trävaruexportörer behöfva då mycket kontanta medel, likaså tager jernindustrien då sådana i anspråk i stor mängd, att icke nämna den betydliga importen. Dertill kommer i år särskilda förhållanden, såsom att försäljningen af stora possessioner skett till bolag och att tiden råkat blifva ungefärligen densamma för liqvidernas erläggande, att penningar erfordras för enskilde jernvägar (den mest storartade är naturligtvis Bergslagsbanan) och andra anläggningar, hvilket allt gör en tillfällig penningförlägenhet lätt förklarlig. Men då aktiesvindeln, ehuru visst icke symptomer dertill saknats äfven hos oss, likväl icke gripit ikring sig i någon betänkligare grad, har man grundad förhoppning på att, då vi hafva haft att glädja oss åt ett godt år och våra förnämsta exportartiklar stå i högt pris, allt skall utveckla sig utan större skakningar och att nyåret skall framställa den hugnesamma anblicken af en mycket angenämare penningmarknad än nu. Man omtalar såsom ett bevis på brist på förtroende och på den höjd hvartill penningförlägenheten kommit, att man förgäfves i flera banker sökt belåna prima papper, såsom Allm. Hypoteksbankens obligationer, men dels lära de enskilda bankbolagen i främsta rummet söka att betjena sina vanliga kunder och dels torde man icke kunna bevilja större lån på en hand för att ej sedan behöfva afvisa en mängd lånesökande för mindre belopp. Vi behöfva väl icke tillägga, att sådana exceptionella förhållanden, som den fruktansvärda krisen i Nordamerika, att engelska banken nödgats höja sin diskonto till 8 2 m. fl. tecken i utlandet böra fortfarande mana oss till största försigtighet, då morgondagens händelser af ingen menniska kan förutsåägas. Huru emellertid penningförhållandena för de enskilda än gestalta sig, så är statens finansiella ställning afgjordt fördelaktig, att icke säga lysande. Erfarenheten har till fullo bekräftat att hr finansministerns beräkningar af statsinkomsterna varit riktiga och icke så sangviniska, som en eller annan af hans motståndare formenade dem vara. Så visar tulluppbörden under tidpunkten januari-september i år en summa af (i rundt tal) 17,640,000 rdr mot 14,730,000 rdr vid samma tid i tjor; bränvinsmedlen 7,360,000 mot 6,680,000 samt inkomsterna af jernvägstrafiken 8,570,000 rdr mot 6,820,000 rdr eller ett Öfverskott i år mot i fjor af omkring 5 millioner rdr. Tullmedlen för hela året hade K. M. beräknat, i sin proposition till 1872 års riksdag, till 15,500,000 rdr, men riksdagen ville i betraktande egentligen af den nedsättning som gjordes j kaffeoch sockertullarne, icke upptaga dem till högre belopp än 14,600,000 rdr. Inkomsterna af trafiken i statens jernvägar uppskattades af Kongl. Maj:t till 8,450,000 rdr men riksdagen trodde sig böra reducera beräkningen till blott 8,0000,00 rdr. Men fastän sålunda trafikinkomsterna redan öfverstigit hvad för hela året beräknats så bör å andra sidan också påpekas att utgifterna i betydlig mån ökats och det så, att det icke synes osannolikt att de vid årets slut komma att uppgå till omkring 1 million rdr mera än i fjor. K. M:t hade i sin proposition till riksdagen 1872 icke ansett utgifterna för trafiken kunna upptagas lägre än till 5,450,000 rdr men riksdagen tyckte en förhöjning till 5,184,000 rdr vara tillräcklig, oaktadt erfarenheten förut visat att riksdagen misstagit sig i sin beräkning af dessa utgifter och oaktadt hr civilministern erinrade om att Åhufvudsaken i alla finansiella beräkningar väl är att uppgöra dem så, att man kommer till ett resultat, som, om det än icke befunnes absolut riktigt, dock kommer det rätta så nära sem möjligt — Statsinkomsten af telegrafverket har äfven tilltagit, man kan säga på ett förvånande sätt. Af telegrafstyrelsens nyligen utgifna berättelser för 1872 inhemtar man bland annat att då anläggningskostnaderna för telegrafverket upptogos till 1870: resp. 4,393,000 rdr, 1871 4,610,000 rdr och 1872 4,818,000 rdr, så visade sig öfverskotten sålunda i stigande, att de 1870 utgjorde 88,000 rår eller 2 , 1871: 162,000 rdr eller 312 4 och 1872: 267,828 rdr eller icke mindre än 5610 4 af anläggningskostnaden. Riksgäldskontoret har i går bäde börjat och afslutat sin utdragning tör andra halfåret af premieobligationer i det s. k. lotterilånet. Först på e. m. utföllo de högre vinsterna för n:o 161,582 högsta vinsten 14,000 thaler. Vinsten på 1000 thaler n:o 53,536; på 500 thaler 147,685; 150 thaler 23,665, 55,178, 101,450, 143,111; 60 thaler n:o 30,009, 45,962, 54,778, 80,178, 82,237, 82,993, 98,037, 183,438, 183,929, 200,840. Det anmärkes som eget nog att närmare 4000 utfallna obligatipner, för ett belopp af mellan 40 å 50,000 thaler, icke blifvit till inlösen presenterade oaktadt en stor mängd af dem blifvit utdragna ur lott-bjulet för många år sedan. Det moderna samtalsämnet krisen får nu snart en rival här uti hufvudstaden i ett mera politiskt, frågan om hvem skall utses till riksdagsman i Andra kammaren för Stockholms stad efter f. d. statsrådet frih. Gripenstedt, som i dessa dagar inkommit med afsägelse af sin riksdagsmannabefattning. Att hr friherren efter en så verksam och betydelsefull lefnad, i betraktande af sitt vacklande helsotillstånd vill draga sig undan från det offentliga förvånar ingen, men, fastän man borde vara beredd derpå, torde det blifva svårt nog att uppleta en honom värdig efterträdare. Frih. Gripenstedt var, sårom kändt är, vid förra riksdagen Andra kammarens ålderspresident, alldenstund han hade bevistat 16 riksdagar. Grefve Erik Sparre var då, efter att hafva deltagit i 15 riksdagars debatter, honom närmast och blir väl således den 1874 sammanträdande Andra kammarens ålderspresident. Den som efter honom har anciennitet i riksdagsarbeten är, enligt förteckningen öfver Andra kammarens ledamöter för riksdagen 1873, hr Nils Larsson i Tullus, som varit med om 13 riksdagar. I mAh damn ATT Te KR eh