Göteborgsposten – 31 oktober 1873, sida 1

TTICMUSUM GÖH DI UKLODOCLT. —(! ö Z2e — — intelligenspartiet och folkpartiet. Welhaven utmärkte sig genom rena seder och enkelhet i hela sitt lefnadssätt, helt och hållet motsatt det, som hans jemnåriga studenter förde. Det väckte derföro uppmärksamhet, att den ungdomliga, ytterst lifliga personligheten innan han uppnådde sitt 60:de år blef angripen at den hjernförlamning, som under den sista veckan ändtligen lät honom vandra bort, fullkomligt slocknad efter omkring 8 års tillbakadraget lif : sällskap med två döttrar och två söner. För, min del sätter jag Welhaven högst som vältalare och kritiker. Hans dikter förefalla mig i allmänhet för reflekterande och konstiga, om de också genom formens fulländning göra det bästa intryck. Asgaardsreien och Norges Demring äro väl hans bästa skapelser. Den sista dikten, som utkom år 1835 är just uttrycket af hans skarpa kritiska själsriktning och ett märkligt alster af en några och tjugo års yngling, som vågade att kasta handsken till ett helt folk, stolt öfver sitt nyligen vunna oberoende af sig sjelf, sitt land och i sin ensamhet öfvertygad om att i alla hänseenden stå vid sidan af, ja måhända öfver de fleste andra nationer i verlden. Men maken till de strider som denna polemiske digt, som författaren sjelf kallar den, väckte inom pressen, studentföreningen, i sällskapslifvet, har aldrig varit sett hos oss och författaren var till den grad förkättrad af det nationala partiets kraftpatrioter, att han blef förolämpad på gatan och i sitt anspråkslösa studentrum på fästningen, der jag sjelf en gång var vittne till att en officer och god norrman, en granne till Welhaven, utan vidare orsak sparkade in dörren hos Deemriogens författare. En ny generation måste växa upp och Norge komma i närmare förbindelse med utlandet, och lära bättre känna sig sjelf innan försoning kunde komma till stånd. Dessa Dmrings strider, som till en del äro beskrifna i Hartwig Lassens ypperliga verk om Henrik Wergeland, bilda en hel lefnadsmålning af den tidens tänkesätt, seder politiska partier och sociala förhållanden, men den nutidens norrman, som med uppmärksamhet genomläser denna skildring, skall med lätthet i många af nutidens företeelser inom det offentliga sociala lifvet kunna återfinna precist samma frön till ofrid, hvilka synas ligga i nationalkarakteren: brist på humanitet, kotteriväsen, ofördragsamhet och förkättring af olika tänkande, nivelleringslusta och en outhärdlig nationalinbilakhet. Welhaven skall utan tvifvel i likhet korna utsändt en inbjudning till det norska folket om åvägabringande af ett nationalmonument öfver den sistnämnde, det är väl troligt, att denna nationalsubskription nu skall bli utsträckt äfven till Welhaven. Den gyllene grundsatsen Les exträömes se touchent skall här först åvägabringa den första harmonien. Socialisterna ha icke lycka med sig här i landet. Det har hos oss förut endast två gånger under de sista 25 åren bedrifvits agitationer af någon betydelse, neml. i åren omkr. 1850: först af en norsk student, Thrane, som verkligen fick ett arbetareuppror till stånd i Ringerige, hvilket mottogs med gevär och kanoner likväl utan att det kom till någon batalj, då anförarne läto tillfångataga sig utan svärdsslag och sedan blefvo dömda af Höiesteret. Den andra store folkagitatorn var den i många länder väl bekanta Harro Harring, en tysk, som dock knappast hade börjat sina oförnuftiga stämplingar här i staden, då han en morgon på chefens för justitiedepartementet, dåvarande statsrådet Sörensens befallning greps af polisen, fördes ombord på ett ångfartyg och utan alla vidare formaliteter transporterades hem till sitt land igen. Den danske socialisten, M. Jantzen, som kom hit upp i förra månaden och började utgitvandet af en social-demokratisk tidning, samt höll ett möte med arbetarne, blef hotad med samma traktering om han icke ville hålla sig i skinnet, men det som bäst motverkade hans förderfliga verksamhet, var :rbetarnes eget sunda förstånd, då de offentiigt nekade att vara honom behjelpliga med att få en lokal hyrd till dylika möten, och sedan han förgäfves på flera ställen hade försökt att förskaffa sig en sådan, synes hans verksamhet här nu vara helt och hållet inställd. Våra arbetare äro tillfreds: prisen på ett dagsarbete har stigit till 3 å 4 rdr, t. ex. för lossning och lastning af fartyg, vedkörning m. m. och en stark återgång har visat sig i antal af förbrytelser mot eganderätten. Penningmarknaden är fortfarande ymnig. Diskontot har dock stigit från 3 a 31; till 4 med Henrik Wergeland finna sin talangfulle historieskrifvare. Man har under de sista vecm— — — SEKE X -—.— Le-t cc —