Göteborgsposten – 31 oktober 1873, sida 1

— Oh, Roy, utbrast hon, jag fryser så rysligt! Det är som om dödens kyla genomträngt hela min varelse. Förfärad tog den unge marquisen hennes smärta gestalt i sina armar och bar henne ut ur rummet, uppför trapporna och in i hennes eget rum. Med en ursinnig ringning på klockan tillkallade han Fifine och bad henne kläda af marquisinnan. Han ofsände ett ridande bud till Hastbourne efter Chetwyndska familjens läkare och ett annat till byn Chetwynd efter den mera anspråkslöse doktor, som hade sin praktik der. Han kallade mrs Skewer till sin unga hustrus sida, och hans förfäran meddelade sig snart åt hela husets personal. Gästerna togo afsked och miss Monk, lugn och sansad men med glödande kinder, kom upp i lady Chetwynds rum. Hon fann den unga marquisinnan till sängs, insvept i heta lakan, men blek som döden och i oförminskad grad plågad af den rysliga kylan. Marquisen sökte värma upp hennes kalla händer, och mrs Skewer gaf henne heta drycker, under det Fifine gick omkring gråtande och vridande sina händer. Miss Monk närmade sig bädden och såg ner på sitt offer med lugna blickar, i hvilka ej ett spår af medlidande fanns. — Låt mig göra någonting för henne, sade hon. Arma Bernicc! — stackars lilla Bernice? Känner ni er ej bättre nu? Bernices tunga andedrägt hämmades för ett ögonblick, ögonlocken lyftades trögt, och de bruna ögonen blickade