Göteborgsposten – 23 oktober 1873, sida 2

atergifvandet af en Beethovens konstskapelse förutsätter, vore ju en orimlighet. Det är ovanligt nog, att hos ett barn finna en så vacker och ren ton samt så stor färdighet, som de, hvilka Robert Hansen ådagalade, ehuru man på samma gång nästan tycker det vara grymt att utsätta honom för de ansträngningar, som ett offentligt uppträdande alltid måste medföra. Dukar ej hans själ under för dem, så torde han nog med tiden blifva en framstående talang. Den åttaåriga Anna såg ut och spelade som en liten docka. Man kan lätt tänka sig hennes hjerteoro för att de små fingrarne skulle räcka till på de för henne breda tangenterna. De båda unga syskonen emottogos särdeles välvilligt och belönades för sina prestationer med handklappningar och inropningar. en rn