Göteborgsposten – 21 oktober 1873, sida 1

Onadagens sammanträde var lifligare än de föregående dagarnes. Sedan hr Reec (grosshandlare) talat mot hr Berg och hans asigt, att kungen skulle intaga en Åneutralställning i den bemärkelse hr B. menade, vidare anmärkt, att stadgandet om, att sinanslagen först skulle förelaggas stolketinget, icke, såsom br J. A. IIansen menade, innebar någon tolketingets högre befogenhet än den som tillkom landstinget, vidare bedt hr Zahle att icke tala om grefve Sponneck, då det var tråga om provisoriska finanslagar, och slutligen förklarat, att han väl kunde hafva åtskilligt att anmärka mot de bestående finanslagarne, men icke af denna anledning ville på förband förkasta det nu framlagda lagförslaget, fick hr Bille ordet och behöll det i 11 timme. (För den som icke sett Dagbladets f. d. redaktör, må omuämnas, att han ser liten ut, har ett något rödlätt och fylligt, blondt och fint ansigte, och att han talar med ovanlig klarhet och värma samt med cn ledighet och elegans, hvartill man i Danmark icke lärer finna något motsvarande hos någon). Hr Bille anmärkte först, att hr Zahle syntes vara i en lycklig omedvetenhet om skilnaden mellan att skratta med och skratta åt en talare, och beklagade i öfrigt att debatten icke gerna kunde få en parlamentarisk prägel, då man här mötte endast på förband fattade beslut. De femtiotres förklaring vore verkligen icke något förslag, utan ett tillkännagifvande af en bestämd åsigt. Rörande sina åsigter måtte emellertid icke undertecknarne varit så fullständigt eniga, som man ville låta påskina. Bojsen ville ju kasta ansvaret på ministören och minoriteten, Berg förklarade käckt, att det var hans motståndare (minoriteten), som angrepo konungamakten, och tal:n vore säker på, att, om regeringen upplöst tinget, innan finanslagen blifvit förkastad, så skulle många sedan sökt bortförklara sitt handlingssätt med den upplysningen, att det icke var detsamma att utföra som att hota. P. Pedersen från Mariebo hade alltid för vana att rösta emot finanslagens både andre och tredje behandling, men i fjol, då flertalet af venstern röstade emot finanslagen, då var P. Pedersen med den motsatta majoriteten. P. Pedersen var då naturligtvis majoriteteus ledare. Ilan bade gifvit exemplet, och tal:n hoppades, att, när majoriteten nu segrade, den icke skulle glömma af sin verklige ledare (skratt). J. A. Hansen ville icke sysselsätta sig med hvad som kunde inträffa d. 1 april: det rore ju ett märkligt bevis på stor statsmannavi-het att icke blicka sex månader fram i tiden. Såge ledarne fram i tiden, så skulle de måhända icke föra det tillitsfulla språk, man nu från dem hörde. Zahle hade talat om Sponneck. Ilan var den förste, som utgaf en provisorisk finanslag; man lade då folketinget på hjertat, att det icke genom att underlåta att påkalla laga ansvar skulle tillfoga grundlagen en stor skada; men icke desto mindre satt folketinget stilla: hvarken J. A. Hansen eller B. Christensen eller Winther rörde sig. Ett precedensfall hade man nu. Monrad gaf också ut en provisorisk finanslag. Takn hade betvLiflat dess grundlagsenlighet, men inga af deu-u. v. majoritetens ledare hade understödt.honom. Man hade sedan reviderat grurdlagen, men man hade icke med anledning af dessa fall gjort nåR — LLA