Göteborgsposten – 16 oktober 1873, sida 1

ASLAUUÖOn, all Dan, den ende al minIisttren SOUm var närvarande, under denna frågas behandi ling ansåg sig böra lemna sin plats tom, hvarefter han aflägsnade sig. Hr Bojsen inledde striden. Jag tror mig redan hafva nämnt, att br Bojsen är en ung man — icke mycket öfver 30 år gammal — med akademiska studier. Han har förut varit ledare för en folkhögskola, men har sedan, i besittning som han är af en betydlig törmögenhet, begagnat folkhögskolans trappsteg för att vinna tillfälle att helt och hållet egna sig åt politisk och social verksamhet. Hr Bojsen talade, om jag ej missminner mig, åtminstone 3 olika gånger i dag. Han framhöll såsom hufvudskäl för misstroendeadressen och den oformliga behandlingen af budgetfrågan, att regeringen i många år ställt sig på en sådan punkt, att folketingets majoritet ej kunde samverka med densamma, hvarigenom alla reformer på lagstiftningens väg blifvit omöjliga, och derföre måste man nu tillgripa den ledsamma utvägen att förkasta hela budgeten eller på förhand säga ifrån, att man ej ville behandla finanslagen, en utväg som ett par motsidans talare förklarade för grundlagsvidrig, då grundlagen verkligen ålägger folketinget pligten att först behandla dylika frågor, hvarvid tinget kunde förkasta det ena eller andra anslagsförslaget, men ingalunda förfara så, som nu vore afsigten. Efter hr Bojsen uppträdde ett par bönder, J. J. Christensen (från Varde amt) och Termansen, en lycklig talare i den högre allvarliga stilen. Båda talade mot misstroendeadressen såsom grundlagsvidrig. Hr Bojsen understöddes deremot af d:r G. Winther, en gråhårsman från Aarhuus amt, som synes begagna sin ålders höst för att uppträda som beskyddare åt Björnbak och dennes själafränder. En skollärare Pedersen, trån Falster tror jag, talade äfven för adressen och helsades likasom hrr Winther och J. A. Hansen med ett par hör, hör, åtföljda af ett mindre smickrande skratt och ett par ts, te. J. A. Hansen talade med en viss skärpa och, om orden ej voro öfverbevisande, så må man dock medge att tonen var väl vald för situationen, litet sarkastisk, kall och lugnt vädjande till kamraterna. Hr Hansen framhöll bland annat mot sina motståndare och äfven någon af vensterns talare, att den tilltänkta åtgärden icke behöfde något försvar: det vore regeringen och dess anhängare som skulle försvara sig. Som vanligt uppträdde hang bror Nicles Hansen, som numera är journalist etter att förut hafva sysselsatt sig med något praktiskt yrke, mot den mägtige vensterchefen, hvars politiska ställning han redan förut i tryck sökt blottställa. De talare, hvilka en främmande och opartisk åhörare måste höra med största nöje, voro onekligen trenne jurister, Rimestad, hvars talorgan dock var mindre lämpadt för att göra begripligt, hvad han hade att förkunna, Octavius Hansen från Odense, en rask och kraftig, stundom lyckligt humoristisk debattör, och framför alla andra den unge framtidsmannen, nationalekonomen prof. Frederikaen, som, ehuru han förklarade sig gilla parlamentarismen och ej ogilla vensterns principer dock på det bestämdaste motsatte sig det sätt hvarpå den förfäktada sina åsigter, dervid tydligen mindre afseende fästades vid sjelfva saken än vid personerna. Godsegaren Scavenius, känd äfven i Sverige, hufvudsakligen som egare af goda kapplöpnivgshästar, instämde i korthet med de tre juristerna i deras ogillande af adressen. Att lemna någon utförlig redogörelse för debatten kan så mycket mindre falla mig in, som det för en svensk icke är så lätt att fullt pålitligt uppfatta de danska talarne och tidningarne ännu icke lemnat några referat till ledning. Göteborgspostens läsare äro kanske också mest belåtna att endast i korthet få någon redogörelse för striden, hvars utgång ju redan genom telegrafunderrättelse är dem bekant. Denna strid var ju också endast början till något annat, och detta andra, första behandlingen af finanslagen, vidtager med morgondagens sammanträde. Jag har, då man från ena sidan så envist förklarat, att folketingets majoritet icke kan bafva något väsendtligt att förebrå regeringen och då vensterns organ Morgenbladet ännu icke synes hafva samlat tillräckliga krafter för att kunna med tillräcklig klarhet föra fram hvad partiet egentligen vill, sökt genom enskildta samtal få någon reda på de reformfrågor, på hvilka detsamma lägger största vigten och hvilka det ännu vidhåller som af den närvarande regeringen icke tillräckligt beaktade eller af densamma motarbetade. Man har då i korthet sagt mig, att venstern lägger hufvudsaklig vigt på frågan om solkekirkensekonomiska angelägenheter. Venstern vill lika litet vidgå, att det finnes någon kyrkans egendom, öfver hvilken staten icke skulle disponera, som tillåta, att, såsom hittills lärer skett, regeringen ensam eller kanske rättare sagdt kultusministern förfogar öfver kyrkans tillgångar, så att dessa icke ingå i den statsreglering, vid hvilken riksdagen har afgörandet. Regeriogen har här en svår ställning, då kyrkans egendom icke har något skydd i erkända privilegier, och någon sådan institution som ett kyrkomöte icke finnes; och den har fruktat att utan motsvarande skydd ställa dessa tillgångar till folketingsmajoritetens disposition, oviss som den är, om densamma skall befinnas hafva nog aktning för häfden för att icke på något sätt förgripa sig på dem. En annan fråga är den om folkskoleväsendet. Venstern vill visserligen hafva under