Göteborgsposten – 11 oktober 1873, sida 1

ULCYUUIS. Ö T med en dundrande applåd, kan man mera begära? Denna föreställning var också egnad att förvissa åskådarne om att den goda uppfattningen, den sorgfälliga inöfningen och det utmärkta samspelet fortfarande komma till sin rätt vid detta sällskap, kort sagdt, att den skicklige, intresserade och nitiske direktörens anda alltjemt genomtränger åmedlemmarne af hans högt aktade sällskap. En särskild lycka såväl för direktören som för allmänheten är, vi upprepa det ännu en gång, att han äfven för denna säsong lyckats vid sitt sällskap fästa en så talangfull och så högt uppburen aktris som fru Charlotte Raa, hvars mångsidiga talang i rikt mått framträdde i de båda så ofantligt olika roller, hvarmed hon i fredags gjorde sitt återinträde hos den allmänhet, hvilken ej minst har henne att tacka för stunder af upphöjd konstnjutning. Före sin afresa från Finland hade, enligt finska tidningarne, fru Raa en recett å Helsingfors tvater, hvarvid uppfördes en akt af den finske skalden Julius Wecksells Daniel Hjort samt Alexis Kivis Lea. Redan efter det första stycket blef fru Raa helsad med inropningar och buketter, men efter Lea bröt hänförelsen lös. Under oafbrutna handklappningar och lefverop måste konstnärinnan gång på gång träda fram för att öfverhöljas med ett formligt blomsterregn. Då hon trädde ut ur teatern hade en stor menniskomassa samlat sig utanför, öfverräckte henne ytterligare buketter och lagerkransar, samt på finska författade poemer samt uppstämde Savolaxmarschen, hvarefter samtlige de närvarande följde henne till hennes bostad. Före afresan var en fest anordnad till hennes ära, dervid skalden Cygneus höll sesttalet. Tal böllos dessutom af prof. i historia Georg Forsman (Yrjen Koskinen, som han skrifver sig på finska) samt flera af Helsingfors mest framstående män. Festlokalens dekoration grupperade sig omkring en för tillfället modellerad medaljong i naturlig storlek af konstnärinnan. Dir. Åhman, som äfven för denna säsong vidhåller sin om verkligt nobel frikostighet vittnande anordning att icke sälja några ståplatsbiljetter på Amfiteatern — något som framför allt förtjenade efterföljd på en viss annan teater — har, på grund af derom från flera håll framställda önskningar, från och med i ötvermorgon Söndag och tillsvidare förändrat tiden för föreställningarnes början till kl. sju e. m. i st. f. 1,8 e. m. Man finner att direktören äfven i andra afseenden än de konstnärliga söker att toga sig efter allmänhetens önskningar. Måtte han derför icke sakna sin belöning! Och den bästa belöningen är — fulla hus! Några för det goda ändamålet nitälskande officerare vid Göta artilleri-reg:e samt ledaren af musiken vid samma reg:e, dir. Jos. Czapek, förbereda till slutet af nästa vecka till förmån för reg:tets underofficerares enskilda pensionskassa och för en vid reg:tet nybildad manskapssångkör en föreställning å Nya Teatern, som för detta tillfälle blifvit af dir. Åhman välvilligt upplåten. Programmet lärer komma att omfatta: åtskilliga nummer af reg:tets musikkår och den nybildade sångkören, ett 1-aktsstycke, utfordt af artilleristteaterns medlemmar, samt slutligen en eller två tablåer. Sistl. söndag firade f. possessionaten V. Hasselblad och hans fru, Ingeborg Hasselblad, f. Zetterberg, å Lorensberg 50:de årsdagen af ett lyckligt äktenskap. Det åldriga, men ännu jemförelsevis friska och raska guldbröllopsparet var vid den glada högtiden omgifvet af barn, barnbarn, syskon, syskonbarn m. fl. slägtingar och vänner, hvarjemte under aftonens lopp från rikets olika delar lyckönskningstelegram ingingo till de aktade gamle. 4. Bevars, hvad din hund å mager. — B. Jaså, tycker du det: — A. Ja, man kan ju räkna benena pån. — h. Nåja, det måtte man väl kunna på alla hundar!