Göteborg den Il oktober 1873. Teater. Komedien ÅAdele de Snanges af Soribe, hvilken igår afton gass för första gången på flera år, är för de flesta teaterbesökande allt säkert en gammal kär bekant. Visserligen är man i det nyaste dramat van vid något mera rörlighet, kanske till och med vid väl mycket situationer, och den Scriboska komedien kan derför, oaktadt sin oftast goda teknik, företalla en och annan litet långsam; men den uppmärksamme åskådaren har dock mer än tillräcklig ersättning härför i de tillfällen, denna komedi lemnar konstnären att lägga karakteristik i sin framställning och genom fina drag höja denna. Och för just dessa förtjenster utmärkte sig i går m:ll Jansson i sitt utförande af titelrollen, hvilket yttermera bekrättade vår tanke, att dir. Åhman i denna lofvande skådespelerskas knytande vid vår teater beredt sig och publiken en stor fördel. Hennes tramställning vittnade alltigenom om ett allvarligt studium och en oftast fin uppfattning af en mängd små sant qvinliga drag. Hr Åhman sjelf som Sånanges var en i mask och framställning törträfflig åttatioåring, hvaremot hr Ahlström syntes oss ej fullt tillfredsställande som Anatole, en för öfrigt från förs:s sida vanlottad figur. M:ll Wiborg hade blott en biroll, Marie: men hennee utförande var som vanligt näpet och lifligt. Dir. Åhman, som i går sjelf för första gången under sejouren uppträdde, helsades vid sitt inträde med en liflig applåd; och det var en i och för sig helt säkert egendomlig slump, hvilken dock föreföll som en tanke, att de första orden i hans entrå voro: Jag får nytt lif, då jag ser mig åter här bland mina vänner! Efterpjesen var en fullständig nyhet för vår publik, neml. Drottningens gomål, komedi i två akter från franskan. Det är alltigenom ett situationsstycke med ej få reminiscencer; men lifligt och raskt uttördt, är det roande nog och framlockade i går afton talrika skrattsalfvor. Hufvudrollen innehades af m:ll Wihorg. den åfvertyrelrama moåieten från