Göteborgsposten – 2 oktober 1873, sida 2

början af november, d. v. 3. få dagar före öppnandet af det nya riksrådet. Den största tillökningen i de deputerades antal kommer på provinserna Böhmen och Nedra Österrike, naturligtvis derför att det tyska författningspartiet tror sig här hafva sina starkaste positioner och emedan segren i dessa båda provinser skall kunna lemna ersättning för åtskilliga nederlag i länder af mindre betydelse. Att författningspartiet i det rent tyska Nedra Österrike med hufvudstaden Wien (som för sin del allena väljer 9 representanter) skall afgå med segren, anses för otvifvelaktigt, fastän det ända till aldra sista tiden i sjelfva Wien rådt icke ringa missnöje med författningspartiets ledare på grund af deras doktrinära hersklystnad och deras något komprometterande ställning vid den stora börskrisen i juni och juli månader d. å. Kampen mellan de gamle och de unge, det tyska partiets båda fraktioner, tyckes tillsvidare ha rasat ut, och det s. k. tyska nationalpartiet(hvilket under vissa eventualiteter önskar en utsöndring af de slaviska elementen för att kunna sluta sig närmare till Tyskland) skall neppeligen få många af sina kandidater in i i riksrådet. Annorlunda förhåller det sig med konungariket Böhmen, hvilket, likasom vid alla föregående inre författningsstrider, äfven vid den nuvarande krisen intager den vigtigaste platson och spelar främsta rollen både på grund af dess storlek och dess egendomliga nationala förhållanden. De czechiska tidningarne påstå icke utan fog, att ministeren Auersperg koncentrerat hela sin förmåga i den nya vallagen just för Böhmens skull, der det gälde att tillförsäkra tyskarne majoriteten, fastän de blott utgöra en tredjedel af landets befolkning. Hela den nu genomförda valreformen har så att säga utgått från de tysk-böhmiske partiledarne Herbst och Hasner (ministrar åren 1868 och 1870), och Herbst är ännu i dag ordf. för författningspartiets stora central-valkomil i Wien, ifrån hvilken alla order utgå till de mindre tyska valkomiterna i provinserna. I fjor lyckades ministören Auersperg genom en stark tryckning på de större godsegarne i Böhmen att åstadkomma en tysk majoritet på landtdagen i Prag, hvilket återigen hade till följd, att 82 czechiske deputerade lemnade landtdagssalen, hvarefter tyskarne skickade 54 af sina egna författningstrogne representanter till riksrådet i Wien, medelst hvilkas tillhjelp man genomdref den nuvarande valreformen, För ögonblicket vänder sig frågan derom, huruvida czecherra skola deltaga i de förestående valen och skicka deputerade till riksrådet eller icke. Denna sak har under de sista 4 månaderna dagligen diskuterats i den czechiska pressen, och ända till medlet, af september har det funnits sannolikhet för, att czecherna skulle uppgifva sin hittills iakttagna passiva politik samt infinna sig i riksrådet för att om möjligt i förening med sina slaviska fränder bringa tyskarne i minoriteten, och derpå kullkasta hela den nu införda reformen. Men de senaste underrättelserna från Prag antyda, att czechernas gamle ledare Polachy, Rieger, Brauner o. s. v. fundre vilja inskränka sig till protester under hänvisning till det kejserl. brefvet at d. 12 sept. 1871 (hvari Frans Josef lofvade att bekräfta de s. k. czechiska sundamentalartiklarne), än att genom deltagande i valen erkänna författningsändringen. Härtill kommer, att den anseddaste och inflytelserikaste medlemmen af den czechiska adeln, grefve Heinrich Clam-Martinetz, som år 1871 var af Hohenwart ämnad till böhmisk ministerpresident, på det aldra bestämdaste uttalat sig mot czechernas deltagande i den nya politiska aktionen. Från tysk sida har en del ansträngningar gjorts för att förmå czecherna att skicka sina deputerade till riksrådet, ja, dör tyska pressen har tillochmed framkastat lockande vinkar om, att tyskarne skulle lugnt finaa sig i följderna, om valens utgång företedde en slavisk majoritet i st. f. en tyskmen czechernas ledare tyckas betrakta det nu sammanträdande riksrådet som en fälla, hvari man vill fånga de större sjelfständiga kronlanden och nedtrycka dem till betydelselösa provinser. Det finnes således stor sannolikhet för, att riksrådet skall komma att öppnas, czecherna förutan. Den nya representationen skall utan tvifvel fatta sitt beslut utan dem, men den skall icke kunna alldeles undandraga sig beskyllningen, att den ej är det lagliga uttrycket för Österrikes alla folkstammar och provinser. Cvecherna hoppas dessutom, att polackarne och slovenerna skola snart följa deras föredöme och draga sig tillbaka från riksrådet. Det fiones emellertid i Böhmen ett icke ringa parti, som tror att man bör deltaga i valen för att icke öfverlemna hela landet åt de tyska valagitatorerna, men skall förbehålla sig frihet i afseende på frågan, huruvida man bör skicka deputerade till Wien eller icke. Dennz åsigt försvaras isynnerhet af gretvo Leo Thur (böhmisk minister 1848) och den bekante pu blicisten Heltert. För öfrigt är till d. 2 no vember (två dagar före riksrådets öppnande sammankallad en stor kongress i Wien af all: valreformens motståndare för att orientera sir nit detta försök allt vågsamt och att de hel— ÖGE— — 5