Göteborgsposten – 2 oktober 1873, sida 2

— ss(oo—— C?—k — OI — syster. Sylvias segel skola ej synas från Chetwynd denna höst. Roy skall lemna sin yacht i Portsmouth och komma hem på jernväg, ifall han någonsin kommer. Huru kunna vi veta, att han ej förlorat lifvet i någon af de nordiska vildmarkerna? Vi ha ej hört vågot ifrån honom på fyra månader. Han kan vara död och begrafsen för längesedan. Jag försäkrar dig, Sylvia, att om jag vore hans hufvudarfvinge, skulle jag anse mina utsigter att snart få ärfva tusan så goda. Flickan höll upp handen med en hastig åtbörd. Hon kunde ej uthärda, att en sådan möjlighet som att lord Chetwynd kunde vara död, framkastades ens på skämt. — Han är ej död, sade hon, i undertryckt ton. Jag vet att han lefver — jag känner det! — Huru kan du veta det? Genom det dumma prat hvarmed du undfägnats af din gamla indiska amma och tjenarinna, denna qvinna som du tvärtemot alla menniskors råd envisades att föra med dig till England? frågade Gilbert Monk med ett lätt skratt. Jag vet att gamla Ragee föregifver sig kunna tälja både det förflutna och framtiden, att hon känner till en hel mängd hemliga konster och att hennes vänskap är högeligen att föredraga framför hennes fiendskap, men jag kunde ej drömma om, att hon användt sin siaroförmåga till förmån för dig med afseende på Roy. — Nonsens, Gilbert, svarade miss Monk med sin mjuka låga röst. Den stackars gamle Ragee är ingen spåqvinna, hvad hon än sjelf må påstå. Hon är ej annat