Göteborgsposten – 2 oktober 1873, sida 2

————7——— Miss Monk var skön efter en något egendomlig typ. Hon var mycket mörk, äfven hon, men dock så olik Bernice som den ena menniskan kan vara olik den andra. Hennes kolsvarta hår växte lågt ner öfver hennes panna och låg tillbakakammadt i tjocka flätor. Hennes ögon voro ej stora och doldes till hälften af de stora ögonlocken öfver dem; men vid vissa tillfällen öppnades de och strålade i hela sin mörka glans. Hennes fina sätt egde någonting ljuft smekande, och hela hennes personlighet något märkvärdigt fängslande. Hon stannade vid terassens marmorbalustrad och och blickade ut öfver kanalen med ett uttryck of längtan i sina halfslutna ögon. Hon tycktes. vänta att få syn på någon efterlängtad farkost och var så fördjupad i betraktande, att hon ej vände sig om eller spratt till, då steg ljödo bakom henne på terassen och en man närmade sig henne, äfven han kommande inifrån huset. Denne man var hennes bror Gilbert Monk. Han var en kort, starkt bygd ung man med svartmuskigt ansigte och lifliga, rörliga svarta ögon. Den nedre delen af hans ansigte doldes af ett svart, silkeslent skägg. I likhet med sin syster hade han en låg panna, men han hade ej systerns intagande och smekande sätt. Han var tvärtom något framfusig och affekterade en viss öppenhet af i allmänhet mycket bullersam natur, en ungdomlig bonhomie samt ansågs af de flesta såsom en tanklös, godlynt, bortskämd ung man. — På utkik efter Sylvia, som vanligt? utbrast han, i det han nalkades sin syster. Du spanar förgäfves, min