Frän Utlandet. Om lördag börja valen till det österrikiska riksrådet i enlighet med lagen af d. 2 april 1873, som inför omedelbara val i alla provinser i st. f. de förut gällande medelbara valen genom dessa provinsers särskilda landtdagar. Våra läsare torde ännu erinra sig, hvilka agitationer och strider som föregingo denna valreform, hvilken i sjelfva verket är en radikal författningsändring, alldenstund den nästan fullständigt upphäfver provinslandtdagarnes politiska betydelse och förlägger tyngdpunkten för hela lagstiftningen till riksrådet. Om Österrike vore en stat med någorlunda likartad nationalitet, så kunde man betrakta valreformen som ett tidsenligt och lyckligt framsteg, hvilket förutspådde monarkiens utveckling en lycklig framtid. Men olyckan är, att det finnes i de 17 österrikiska provinserna fyra bestämdt särskilda nationaliteter (tyskar, czecher, polackar och sydslaver, hvilka hvar för sig åtrå politisk sjelfständighet, förutom en del mindre nationala fragmenter och underafdelningar (ruthenier, italienare o. s. v.), hvilka göra förhällandet ännu mera inveckladt. I följd häraf är den skenbart konstitutionela kamp, som hittills förts ang. landtdagarnes rättigheter i motsats till riksrådet och om lagligheten af författningsändringen d. 2 april d. å., i sjelfva verket endast en national kamp. Tyskarne dölja icke, att de genom upphäfvandet af landtdagarnes valrätt till riksrådet och införandet af omedelbara val hoppas kufva de separatiska sträfvandena inom de slaviska kronlanden, under det slaverna tydligen skönja den fara, som hotar deras nationalitet från ett riksråd, hvars nya vallag är af uteslutande tyskt ursprung och beräknad på att tillförsäkra det tyska elementet öfvervigten inom representationen, fastän det endast utgör 33 af Österrikes befolkninng. De tyska tidningarne i Österrike försäkra, att de mångfaldiga inre svårigheter, med hvilka Osterrike haft att kämpa sedan 1848, nu äro lyckligt lösta genom valreformen och att ministören Auersperg utfört ett frälsningsverk genom att finna en författning, hvilken sluter sig som en fast ring kring de många genstridiga folkelementen och omöjliggör deras splittriog. Men man har ännu icke sett den nya författningen i verksamhet, ja, regeringen är icke ens fullt säker om, att den med så stor klokhet och skicklighet utarbetade vallagen skall leda till det väntade resultatet: en tysk majoritet inom riksrådet. Det är derför som man med ovanlig spänning motser de val, bvilka skola om lördag taga sin början. Emedan valhandlingen nu blifvit mera invecklad än förr, dels på grund af det större antal deputerade som nu skall väljas (351 i st. f. 203), dels genom de afvikande bestämmelserna för de särskilda valklasserna (i landtkommunerna ske valen af deputerade likasom här i Sverige genom elektorer, i de öfriga valkretsarne är valet omedelbart), har regeringen tillkännagifvit, att valen skola ega rum i enlighet med de särskilda ståthållarnes bestämmelse under tiden från d. 4:de till d. 28:de oktober. En fullständig öfverblick på valens resultat skall derför icke kunna väntas före —— ef —— — —