Göteborgsposten – 26 september 1873, sida 1

Bakom prestfamiljen kom hans två tjensteqvinnor, födda på ön och båda enkor. Mr Gwellan framförde sin adoptivdotter till marquisen, och det unga paret tog plats framför honom. De enkla vigselorden voro snart uttalade, och den flicka, som på ön varit känd under namnet Bernice Gwellan, var nu Bernice markisinna af Chetwynd. Presten och hans hustru omfamnade sin älskling med tårar i ögonen. Det borde vara en lysande framtid hon gick till mötes. Fattig, utan namn, utan skönhet, men rikt utrustad å förståndets vägnar och med någonting egendomligt fängslande i sin person, hade Bernice vunnit ett hjerta, hvilket mången flicka af börd förgätves efterfiket; ett hem, en samhällsställning och en rikedom så storartad, att äfven förnäma damer skulle kunnat bländas deraf. Då hon nu stod der vid sidan af den unge, ädle brudgum, som egnade henne sin odelade kärlek och beundran, borde äfven de visaste ha kunnat förutspå henne en lysande och lycklig framtid. Men då mr Gwellan lutade sig ner för att kyssa henne, genomfor honom plötsligt en ond aning, sådan han föregående afton erfarit, ett slags oförklarlig känsla af stundande olycka, och för ögonblicket skulle han ha velat gifva allt det lilla han egde och hela sitt återstående lif, om vigselorden ej varit uttalade. Men i nästa öganblick smålog han åt hvad han ansåg som en dårskap och försökte att glömma den.